Hon fick en stroke – då kastar vi ut henne
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-22
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det kan gå fort att bli utloggad.
Att loggas ut från Välfärden, från våra pålitliga trygghetssystem. Att stå där med en nyckel och fatta att den inte längre passar.
Att du är utan hem. Utan familj.
Det här är i alla fall vad som håller på att hända tvåbarnsmamman Monica, 38.
I morgon kommer kronofogden och byter lås på hennes dörr. En veterinär är med. Och han är där för att avliva de sex djuren. Tre katter, två hundar och en kanin.
Och Monicas dotter Josefin 13, vet ännu inte vad som ska hända.
Men på fredag får hon ju veta allt.
Då får hon reda på att hon inte längre ska bo med sin mamma. Att hon ska bli ”familjehemsplacerad”.
Och att hennes tre katter är döda.
Så då är frågan: Hur kunde allting bli så här?
Jo, Monica, 38, har inte ”skött sig”. Hon har strulat.
”Jag blev sjuk”, förklarar hon. ”Mitt brott är att jag har varit sjuk.”
Vet inte varför jag fastnade för Monicas insändare på Aftonbladet Debatt i tisdags. Men den skorrade så eländigt, att jag ringde upp.
Och hennes historia lät på något sätt både klockren och orimlig. Rösten klar. Full av ord som överklaganden, anstånd, försörjningsstöd, avhysningsbesked, uppskovsprocess och vårdbidrag.
Och allt började med en trafikolycka, en whiplashskada och en livränta som drogs in. Plötsligt skulle hon klara sig på 7?756 kronor mindre i månaden. Hon överklagade och så dags för ny smäll. En stroke i maj 2006. ”Efter det fungerade inte min hjärna.” De tvåhundra bollarna som hon brukade hålla i luften landade fel. Hon blev förvirrad och fattade dumma beslut. Kom hem med sju liter mjölk i stället för två. Betalade inte räkningar fastän hon kunde. Drog på sig en skuld på 51?000 kronor och ”infann” sig inte till möten.
Glömde och rörde ihop.
”Jag kunde inte planera mitt liv på det sätt som krävs.”
Så hon bad socialtjänsten om hjälp. Men för sent. Utloggningen var redan i gång.
Monica: ”Efter min stroke har jag inga rättigheter. Inte rätt att bo. Inte rätt att ta hand om mitt barn. Inte rätt att ha djur. Inte rätt att finnas till.”
Och i morgon blir det allvar. Då blir hon och hennes dotter vräkta. Utloggade från Folkhemmet.
På Örebro kommun kan man inte kommentera Monicas fall. Man säger bara att man följer lagen. Att man prövar och utreder.
Och att inga barn sätts på gatan.