Det okända hatbrottet
Det går att beskriva Mål B 6998-14 som en av 60 rättegångar som avhandlades i dag i Södertörns tingsrätt.
Ett annat sätt att uttrycka saken är att det var något så sällsynt som ett misstänkt hatbrott som fick sitt rättsliga efterspel.
– Jävla neger. Åk hem.
Den unge mannen, klädd i röd tröja, berättar inlevelsefullt, orden smattrar, han är säker på sin sak.
Utanför en krog i Bagarmossen i Stockholm i vintras fick han förklarat för sig att personer med hans hudfärg inte hade något i Sverige att göra, varefter slagen började hagla.
Knytnävar i ansiktet. Sparkar i huvudet då han låg ner. Blod överallt, förlorat medvetande.
Nu, nästan ett år senare, lyssnar två misstänkta män, även de unga, prydliga frisyrer, muskulösa överarmar, koncentrerat på vad åklagaren Carolin Hagvil Andersson har att säga.
Brottet bör bedömas som grovt...särskild hänsynslöshet och råhet...att ett motiv har varit att kränka målsägande på grund av hans hudfärg är en försvårande omständighet...
Hon har starka kort, åklagaren. Offret har pekat ut gärningsmännen i videokonfrontation. Han har tidigare spelat fotboll med en av dem, han vet mycket väl vem det är.
Även en av krogens servitriser, påtagligt nervös men koncentrerad, säger att det är rätt personer som står inför rätta. De var berusade och bråkiga inne på krogen, hon bad dem gå.
– Jag har aldrig sett något så hemskt. "Neger, ner på marken", skrek de. De slog och sparkade honom i ansiktet. Jag försökte stoppa dem, men de var så starka.
År 2014 begicks över 300 000 hatbrott, enligt uppskattningar från Nationella trygghetsundersökningen. Av dessa ledde bara drygt 6 000 till anmälningar. De flesta slängdes snart i papperskorgen. "Brott kan ej styrkas".
Ett mål av detta slag är med andra ord allt annat än vanligt. Men samtidigt så typiskt. Bland hatbrotten, det vill säga ett angrepp mot en person på grund av till exempel hudfärg, trosbekännelse eller sexuell läggning, är afrofobiska de vanligaste.
Advokat Göran Witt-Strömer tar över. Försöker hitta blottor och tveksamheter hos offret. Skyddade du inte huvudet? Såg du verkligen allt som hände? Hur vet du att alla sparkade på dig?
Paus. Sedan är det dags för åklagarens förhör med de misstänkta.
- Har du främlingsfientliga åsikter?
- Verkligen inte. Flera av mina kompisar är invandrare, försäkrar en av dem.
– Finns det någon anledning för offret eller vittnet att felaktigt peka ut dig, fortsätter åklagaren.
- Inte vad jag vet.
De har båda småkriminell bakgrund. Rådman Maria Böös läser ur belastningsregistret: Häleri, rattfyllor, ringa narkotikabrott.
Fängelse i ett och halvt år för grov misshandel, yrkar åklagaren. Att en människa utsätts för detta angrepp på grund av sin hudfärg är väldigt allvarligt.
Våra klienter var inte ens där, säger advokaterna.
Den misshandlade unge mannen ser uppenbart lättad då den fyra timmar långa rättegången är över. De fysiska skadorna är sedan länge läkta. Men psykiskt är det ännu jobbigt. Han ler och försvinner snabbt från Södertörns tingsrätt.
Ur domstolens högtalare hörs påropen från andra mål. Muntlig förberedande förhandling...omhäktning...parterna kallas till sal 10...
Det är en vanlig dag i en av Sveriges största tingsrätter och lagskipning sker på löpande band.
Dom faller om två veckor, meddelar rådmannen. Den ende personen på åhörarbänken reser sig och ger sig ut i höstskymningen för att skynda hem och försöka sammanfatta en av dagens 60 rättegångar.