Löfven kan ha missat sitt livs chans
Hela Sverige ställer om för att hantera ett akut krisläge.
Men var är statsministern?
Scener som aldrig tidigare setts i vårt land utspelas nu, i stort sett varenda minut. Flyktingar väller över gränsen, de tvingas sova på golvet hos myndigheter, i tält eller i värsta fall under bar himmel. Ensamkommande barn försvinner, ingen vet vart de tar vägen. Tusentals volontärer jobbar i det tysta med att förse de nyanlända med mat, kläder och medmänsklighet.
Regeringen och den borgerliga oppositionen enades blixtsnabbt om nya regler på flykting- och migrationsområdet för att, framför allt, effektivisera flyktingmottagningen. En ny samförståndsanda kunde anas.
Regeringen snabblånar elva miljarder kronor för att täppa till de värsta hålen i kommunernas och Migrationsverkets budgetar. Krona för krona-principen som regeringen hållit sig benfast till har tillfälligt kastats överbord.
I det här dramatiska skeendet är statsministern inte osynlig. Men märkligt frånvarande.
Fick bli kanonmat
När regeringen i förra veckan slog till bromsen var det migrationsminister Morgan Johansson (S) som fick bli kanonmat. Under en presskonferens i torsdags kväll meddelade han att flyktingar som från och med då kom till Sverige inte kunde garanteras tak över huvudet.
De fick fixa sin bostad själva. Eller återvända till varifrån de kom.
I onsdags kväll var de dags för nästa dramatiska tillkännagivande. Inrikesminister Anders Ygeman berättade att regeringen beslutat att införa tillfälliga gränskontroller i södra Sverige. Samtidigt ålades färjerederierna med trafik från Polen, Tyskland och Danmark att bara släppa ombord passagerarna med giltiga id-handlingar.
Vid båda tillfällena var Stefan Löfven frånvarande. Skälen var högst legitima. Förra veckan deltog han i den tunisiske presidentens svarsmiddag, en del av premiärministerns plikter. Den här veckan deltog han i ett toppmöte mellan EU och Afrikanska unionen på Malta. Även det ett möte med närvaroplikt.
Men det är lite konstigt när statsministern inte är närvarande till när regeringen ger besked som ingen regering hittills behövt göra. I alla fall inte i fredstid.
Lär från tidigare ledare
Det kan vara så att Stefan Löfven missat sitt livs chans att framstå som en statsman, som landets ledare. Det är i svåra tider som statsministern har möjlighet att bygga varaktigt förtroende.
Det gjorde Göran Persson efter terrorattackerna mot World trade center och Pentagon i september 2001. Det gjorde Fredrik Reinfeldt i kölvattnet av finanskrisen då hela världsekonomin djupfrystes på några få dygn 2008.
Stefan Löfven har haft svårt att få människors förtroende. Enligt den senaste mätningen av förtroendet för riksdagens partiledare från Aftonbladet/Inizio är Annie Lööf (C), som leder ett sexprocentsparti, den partiordförande som svenska folket har störst förtroende för. 35 procent har stort eller mycket stort förtroende för henne.
Statsminister, som tappade sju procentenheter jämfört med den förra mätningen, hamnade däremot på en delad andraplats med 29 procent. På samma pallplats fanns också Jonas Sjöstedt (V) och Jimmie Åkesson (SD).
Stefan Löfven har alltså behov av att höja sina förtroendesiffror, det har redan gått mer än ett år sedan valet. Men då bör han nog finnas på plats. Även i svåra stunder.