Nesser är otrevlig – då kallas det inte näthat
I debatten om näthatet har ingen varit så klok som den brittiska författaren Julie Burchill.
Hon älskar nämligen sina hatare.
Hon skrev till och med en hyllningskrönika i tidningen Independent om alla som skickar henne elaka och föraktfulla mail. ”Fortsätt skicka – jag älskar det!”, skrev Burchill, och menade att det var nyttigt för någon med hennes självförtroende att behandlas som skräp.
Ett befriande inlägg i en debatt som annars målar upp läsarkommentarer som stinkande fluglortar på väggen. Eller grisbrottning i pissrännan, som DN-krönikören Paul Frigyes kallade läsardebatten.
Exakt vad näthatet består av är lite oklart. Såväl politiska motståndare, sverigedemokratiska bloggtroll och insändarskribenter med åsikter om hundägare verkar kvala in. Själv fick jag för ett tag sedan en rolig kommentar från någon som kallade sig Patrik:
”När avslutas din Fas3-anställning där på Bladet? Eller är det på riktigt?”, skrev han.
Jag var tvungen att svara och tacka för ett gott skratt.
Det är anonymiteten som är problemet, påstår vissa debattörer, påfallande ofta män med stora egon. Många kräver nu namnregistrering av ouppfostrade läsarkryp.
Men alla som suttit som nattreporter vid en tipstelefon vet att det är ett idiotförslag – möjligheten att få kontakta tidningen anonymt är själva grundbulten i arbetet. Jag minns samtal från maniska psykpatienter som pratade om rymdens oändlighet i en halvtimme, men även dem från flickor som blivit våldtagna på charterresan och inte haft någon annan att prata med än en kvällstidningsredaktion.
Att tvingas uppge personnummer och fronta med bildbyline i kommentarspalten, som föreslås på allvar, skulle hindra exempelvis våldsutsatta kvinnor med skyddad identitet från att yttra sig på Aftonbladets hemsida.
Och varför skulle just anonymitet göra folk otrevliga?
Häromveckan skickade författaren Håkan Nesser ett icke-anonymt, men likväl otrevligt, mail till en journalist efter en sågning av hans nya bok: ”Är det jag som inte kan skriva eller du som inte kan läsa?” skrev han spydigt till Marita Johansen, kulturchef på Nerikes Allehanda.
Fast när en känd och viktig man som Håkan Nesser sprider digital dynga kallas det kanske inte ”näthat”? Då heter det ju kulturdebatt.