Jeanette våldtogs av morfar – men ingen brydde sig

Robert Aschberg

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2012-11-15 | Publicerad 2012-09-28

I femton års tid blev Jeanette regelbundet våldtagen av sin morfar.

De grova övergreppen pågick i sovrummet, ofta medan Jeanettes mamma och mormor slamrade med kastruller i köket intill. Det som pågick var en hemlighet ingen i familjen sade ett ord om. Efter våldtäkterna brukade mormor ta hand om sitt barnbarn, tvätta bort blodet och smörja in henne med salva.

Jeanette minns att morfar kopplade fast hennes armar och lade en kudde över hennes huvud innan han förgrep sig på henne. Hon var bara ett litet barn, och hon trodde att det var så där livet skulle vara.

Hon förstod det inte då, men morfar var också hennes far. Jeanettes mamma hade utsatts för liknande övergrepp, och morfar hade – utan att någon tycks ha reagerat – antecknats som fader i Jeanettes födelsejournal.

Nej, detta hände inte under medeltiden.

Våldtäkterna pågick under andra halvan av 60- och hela 70-talet. Familjen bodde i en tvårummare i en Stockholmsförort.

Morfar var alkoholist och arbetade som väktare på en färgfabrik. Ibland, när Jeanette fick följa med honom till jobbet, våldtog han henne på bädden i vaktkuren.

Dagispersonalen tyckte att något var konstigt med flickan, men det ledde ingen vart.

När Jeanette fyllt sex år togs hon in på Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. Hennes ben, fötter och tår hade stelnat i kramp och läkarna förstod inledningsvis inte varför. Så småningom ställdes diagnosen konversionshysteri, och fallet ansågs så intressant att det gjordes en film om henne, där det faktiskt antyddes att hon hade utsatts för sexövergrepp.

I journalerna från 1967 står också: ”Det är nödvändigt att flickan kommer från morfar. Ingen vet, men av flickans uppträdande befarar man någon slags incest från morfars sida.”

Jeanette blev bättre, men i övrigt hände ingenting. Efter sex månader på sjukhuset och ett sista samtal med en psykolog sattes hon ensam och storgråtande i en taxi hem till morfar, som fortsatte med övergreppen i tio år till.

När personalen från barnavårdsnämnden kom på besök för att följa upp fallet drack de kaffe och åt bullar och skojade med morfar och mormor. Det enda Jeanette minns att de sa till henne var: ”Du har det bra du!”

Jeanette var 24 när hon konfron­terade sin morfar med alltihop. Han skrattade åt henne. Mormor grät. Han dog en vecka senare. På begravningen ställde sig Jeanette upp och berättade. Släkten tog illa upp och bröt kontakten.

Jag hade Jeanette som gäst på Radio 1. Hon är 50 nu, och full av energi. Men jag spyr på att ingen myndighet vill ge henne upp­rättelse.

Explosion

Det kom ett rykande färskt nummer av den anti­rasistiska tidskriften Expo i går. Full story på serie­skytten Peter Mangs, stort reportage om nazistiska Gyllene Gryning i Grekland och massor av annan läsning. Tidningen blir bara bättre och bättre.

Räkmässan

Bokmässan vimlar av biblio­tekarier, kommunala kulturarbetare, tanter i tröjor och solbrända kulturknuttar. Det säljs choklad, elgitarrmodeller, kläder och tonvis med böcker. Sovlet på de tusentals räkmackor som säljs är skalat i Estland.