Luckan i lagen stoppar polisen
Nej, svensk polis kommer inte att efterlysa snattare på Youtube.
En lucka i lagen gör det svårt att hänga ut misstänkta brottslingar på nätet.
Svensk polis har en lång tradition av att samarbeta med medieföretag för att få misstänkta brottslingar identifierade eller tips om var efterlysta kan tänkas befinna sig.
Tv-klassikern Efterlyst, inne på sin 21:a säsong, är ett exempel. Ett annat är den så kallade Ikaros-listan på misstänkta brottslingar som lämnas ut till medieföretag som vill publicera uppgifter ur den.
Det är i båda fallen en ansvarig utgivare som får ta smällen om publiceringen skulle hamna juridiskt snett.
Men till skillnad mot i till exempel USA eller Storbritannien är svensk polis mycket försiktig med att själv hänga ut misstänkta på sin hemsida.
Orsaken är en lucka i lagen. Polisdatalagen saknar bestämmelser om publicering av bilder på nätet. I stället har juristerna på rikspolisstyrelsen fått läsa andra lagar och lägga pussel.
Men redan innan det tagits fram riktlinjer bestämde sig polisen i Skåne för att göra ett försök på sin hemsida.
Misstänkta fick hängas ut om ett antal hårda krav var uppfyllda: utredningen ska vara körd i botten innan en bild får publiceras, det ska vara ett brott som ger minst två års fängelse och det ska inte råda något tvivel om att personen på bilden har koppling till fallet.
De högt ställda kraven har lett till att metoden bara använts en handfull gånger. Och inte i något fall har ett brott klarats upp.
Det har inte hindrat att andra länspolismyndigheter visat intresse för skånepolisens projekt.
Problemet är att datainspektionen dömt ut satsningen, vilket fick justitieombudsmannen att utreda frågan. I december 2010 var JO klar och gav följande direktiv:
Det får inte råda någon tvekan om att det är ett brott som begås.
Gärningen måste ge minst sex månaders fängelse.
Publiceringen måste vara av ”synnerligen vikt" för utredningen.
Klartecken gavs således. Och för någon månad sedan kom rikspolisstyrelsen med olika råd om publicering som i allt väsentligt påminner om JO:s beslut.
Det är ett betydande fall framåt, men situationen är inte tillfredställande. Polisen borde naturligtvis ha rätt att använda modern teknik som internet för att lösa grova brott utan behöva luta sig mot tolkningar av snåriga paragrafer, tolkningar som kan vara korrekta eller senare visa sig vara felaktiga.
Och att distrikten måste vända sig till medieföretag för att vara på den säkra sidan är bisarrt.
Polisens möjligheter på detta område bör regleras i lag. Inte minst för medborgarnas skull.
Människor som visar sig vara oskyldiga ska inte riskera att bli uthängda på polisens hemsida och få sina liv förstörda.