Orimligt - man behandlar inte människor så
Mari-Louise hamnade i den märkligaste av världar.
Enligt en avdelning på Försäkringskassan var hon mogen för förtidspension.
Enligt en annan var hon frisk och borde jobba.
Det är inte rimligt.
I den offentliga debatten talas ofta om att ta ett helhetsgrepp på människor. Centerledaren Maud Olofsson talar gärna om ”en dörr”, att den som är sjuk eller utan jobb eller har något annat problem inte ska behöva veta exakt vart hon ska vända sig. Utan helt enkelt gå in genom en myndighetsdörr och sedan slussas rätt.
Men i SVT:s Uppdrag granskning i kväll bevisas att dit är det långt. Till och med mycket långt.
Mari-Louise hade varit en driftig kvinna och bland annat drivit ett eget företag. Men nu led hon av depressioner, värk och utslitna leder. Hon jobbade halvtid men till sist gick det inte längre.
När hon tog sitt liv förra våren var Mari-Louise sjukskriven, bland annat för psykiska besvär men också för att hennes tummar var utslitna.
Hon hade flera månader tidigare ansökt om att få förtidspension, eller sjukersättning som det heter numera. Från den avdelning på Försäkringskassan som hade hand om den frågan var tongångarna positiva. Det lät som 61-åriga Mari-Louise skulle kunna få sjukersättning eftersom hennes arbetsförmåga varit nedsatt under lång tid.
Men den avdelning inom Försäkringskassan som hade hand om Mari-Louises sjukskrivning var inte alls av den uppfattningen. Enligt dem kunde hon jobba, en slutsats som varken delades av Mari-Louises läkare eller chef – eller henne själv.
Det är inte rimligt. Man kan inte behandla människor så.
Tänk själv. Du vet att du inte klarar av jobbet. Du har ont. Du är deprimerad. Du är inte i kondition att ta itu med besvärliga frågor.
Ditt hopp står till Försäkringskassan. Därifrån ska det åtminstone komma pengar så att det blir mat på bordet hemma i ettan i Grängesberg.
Och så får du veta att en handläggare delar din uppfattning om att arbetslivet närmar sig sitt slut. Och att en annan har bestämt att du ska jobba.
Det är möjligt att reglementen har följts till punkt och pricka, det påstår åtminstone chefen för Försäkringskassan i södra Dalarna.
Men ur den enskilda människans perspektiv är det orimligt. Mari-Louise ställde in påskaftonsmiddagen och tog sitt liv.