Svenska synden gör återbesök i den eviga staden
Det är mitt i natten och det spöregnar som det bara kan göra i Rom. Stora pölar bildas på gropiga trottoarer och dåligt underhållna kullerstensgator. Ingen är ute, utom vi.
Emiliano är en gammal vän i ordets lite mer generösa mening. Vi har åkt runt i hans bil hela kvällen, druckit drinkar, pratat minnen och kryssat mellan de historiska lämningarna i centrum.
Jag delar boende här med en kompis några dagar, men har överlåtit vår enda rumsnyckel åt henne och sagt att jag kanske sover borta i natt.
Nu är klockan över två och jag längtar efter min säng.
– Jag kör dig, säger Emiliano och vi rullar iväg i den tilltagande syndafloden.
Jag ringer min kompis, men får inget svar. Jag skickar sms och ringer igen, men kommer direkt till telefonsvararen.
Väl framme vid vårt b&b ringer jag på ringklockan, men till ingen nytta. Receptionen är obemannad och jag frågar Emiliano om jag kan sova hos honom.
– Gioanna, det går inte. Min lillasyster och hennes pojkvän bor hos mig just nu, de delar på min säng, jag sover i fåtöljen bredvid. Impossibile! svarar han olyckligt.
Jag gör en snabb lägesanalys. Vem i Rom kan jag ringa mitt i natten för en sängplats utan att det misstolkas? Ingen.
Så vi börjar leta hotell. På första försöket, en tjusig venetiansk villa, får jag nej direkt i receptionen.
– Kör mot Termini, säger jag till Emiliano.
Roms tågstation är omgiven av hemlösa, papperslösa och ljusskygga etablissemang. Vi ringer på en port med en neongul skylt som berättar att här finns rum att hyra. I receptionen, inhyst i trapphuset, sitter en äldre man som tagen ur ”Sopranos”. Blicken är blasé, han har redan sett allt.
– För två personer? frågar han och granskar mig samtidigt nerifrån och upp. Jag är klädd i en kort skinnkjol, höga klackar och en tunn regnvåt jacka.
– En, säger jag.
– Men jag följer med upp en stund, säger Emiliano, och när jag tittar frågande på honom väser han till mig:
– Jag lämnar dig inte ensam med den här gubben.
– Hur länge är en stund? frågar mannen i receptionen.
– Inte mer än en timme, säger Emiliano och ser besvärad ut.
Situationen är slapstick-komisk. Det är kanske inte första gången den svenska synden klivit ned i den eviga staden, men jag inbillar mig att Anita Ekberg sällan checkade in på budgethotell mitt i natten med manligt sällskap för en timme.
Jag har inga kontanter, så Emiliano betalar chevalereskt för mitt rum. Vi inspekterar det gemensamt, och efter några minuter lämnar han mig ensam att sova min skönhetssömn som ännu en fallen svensk kvinna på kontinenten.
WOW
I en annan del av Rom har påven emottagit ett brev av den polske prästen Krzysztof Charamsa, som nyligen kom ut som gay, där han anklagar Vatikanen för att vara ”okänslig, orättvis och våldsam” mot homosexuella. Den 8 december startar påve Franciskus extrainsatta jubelår som ska fokusera på Guds barmhärtighet. Vågar han gå från tanke till handling?
WTF
Ska man tro björnstammen på ett zoo utanför Paris blir det en vargavinter, eftersom de redan förbereder sig för att gå i ide, något som brukar ske betydligt senare på hösten. Fråga som infinner sig: Kan man få göra dem sällskap?