Sverige har blivit Europas extremland
Rubriken på min kolumn efter valet 2018 löd ”Sverige har blivit som alla andra”.
I år måste den spetsas till rejält. Sverige har blivit ett av Europas mest extrema länder.
I inget annat västeuropeiskt land har ett högerextremt parti så stor andel av rösterna i parlamentet.
Det är som om Sverige bara legat ett antal år efter i utvecklingen. Vi har rört oss i slowmotion medan andra sprungit före, i tron att om vi bara försöker frysa ut högerpopulisterna så försvinner de.
I Österrike satt högerextrema FPÖ i regeringsställning redan 1999. Då var det något oerhört. Hela övriga EU vände sig som en man mot koalitionen. En total diplomatisk bojkott riktades under ett halvår mot regeringen i Wien.
Under samma period existerade högerextremism knappt i Sverige. I riksdagsvalet 2002 fick SD 1,4 procent.
Men en högerextrem våg har rullat över övriga Europa likt en lavin. Ungerska Fidesz och polska PIS ligger i en klass för sig. I Västeuropa fick italienska partiet Lega dryga 17 procent i senaste parlamentsvalet. Samma som österrikiska FPÖ och Marine Le Pens Nationell samling i Frankrike.
Men nu blir de slagna av SD som ser ut att hamna över 20 procent.
När norska Fremskrittspartiet blev största borgerliga parti i Stortinget 2005 gick Sverige i taket av förfäran. Detsamma när Dansk folkeparti blev stödtrupp till den borgerliga regeringen där. Finland var lite mer saktfärdiga men Sannfinländarna har ändå redan hunnit sitta i regeringen.
Vi betraktade våra nordiska grannar närmast som paria.
Men det tog inte lång tid innan rollerna blev ombytta. Efter invandringsvågen 2015 och explosionen av gängkriminalitet och skjutningar är det de övriga nordiska länderna som förfasar sig över ”det svenska tillståndet”. En åkomma där vägen, enligt dem, bara leder i en enda riktning; mot kaos och förfall.
Land efter land i Europa har sett stora framgångar för högerpopulistiska eller högerextrema partier, vilket epitet man än sätter på dem. Av svenskar och många andra sågs Sverige länge som en ointaglig bastion av tolerans och humanitet. Ett bevis på att det medkännande välfärdssamhället kunde överleva i en värld av Trump, Marine Le Pen, Matteo Salvini och Geert Wilders.
Redan valet 2018 korrigerades den bilden rejält. SD fick 17,5 procent av rösterna. Men fortfarande ville ingen av de andra partierna ta i dem med tång. En gräns som för länge sedan passerats i alla Europas länder, utom Tyskland.
Efter årets val är det bara att konstatera att Sverige nu tillhör de mest extrema länderna i Europa. Bortsett från delar av Östeuropa är extremhögern inte så stark någon annanstans.
Även om Jimmie Åkesson inte skulle få något inflytande över den kommande regeringen är vi nu ett land som tvingas se sig om efter en ny självbild. Den där rosenskimrande idyllen Bullerbyn, folkhemmet, finns inte längre.
Många svenskar har insett det men utomlands lever bilden av det perfekta och välmående Sverige fortfarande kvar.
Nu påpekar utländska kommentatorer och journalister triumferande att även svenskarna tvingats inse att vi inte är så goda och toleranta som vi inbillat oss.
Danska Ekstrabladet utropar att äntligen ”har polletten trillat ner”.
Så här kommenterar Hans Petter Sjöli i norska tidningen VG.
– Där man tidigare fick rasiststämpeln inristad i pannan bara man antydde problem med till exempel social segregering längs etniska skiljelinjer, använder nu självaste statsministern Magdalena Andersson uttryck som ”Somalitown”. Det är så man måste gnugga sig i ögonen.
Han menar att verkligheten kom ikapp svenskarna under flyktingkrisen 2015/16.
– Sverigedemokraterna har vunnit kampen om berättelsen om vår tids ”folkhem” – en ranglig struktur, uppsatt utan adekvata planlösningar eller planer för nödvändigt underhåll.
Tyska tidningar påpekar inte utan viss skadeglädje att SD är ett parti med nazistiska rötter medan de tyska högerextremisterna AfD grundades av en grupp ekonomer som var missnöjda med EU. Ändå har alla stora tyska partier hittills hållit rågången högerut. Inget samarbete med AfD.
Det har fungerat eftersom man i Tyskland lyckats arbeta över blockgränserna. Först var det socialdemokraterna och kristdemokraterna som regerade ihop. Nu består regeringen av socialdemokraterna, De gröna och liberaldemokraterna.
Rent matematiskt skulle sådana blocköverskridande konstellationer kunna hålla SD borta från inflytande.
Men trots att Sverige på många sätt befinner sig i ett krisläge framstår det som en utopi att något liknande skulle hända här. En regering bestående av exempelvis S+M+C är bara möjlig på pappret.
Samtidigt ställer den danska tidningen Berlingske i sin första valanalys en högst relevant fråga.
”SD har bortåt 1,5 miljoner svenskar i ryggen. Frågan är hur länge socialdemokraterna har råd att demonisera en så stor grupp svenskar som röstar på ett demokratiskt parti.”
Kanske har tåget redan gått.
LÄS OCKSÅ:
LENA MELLIN: Kristersson backar – men kan bli statsminister ändå
Jimmie Åkesson: Vår ambition är att sitta i regering
Magdalena Andersson: Vi har gjort ett bra val
FÖLJ STATISTIKEN LIVE: Så har Sverige röstat