Motståndare till Nato borde överösas med argument - inte flum
Alla borgerliga partier utom SD är nu anhängare av idén att Sverige skall gå med i Nato. Då borde det finnas väl kända och tydliga argument för saken. Vi som är skeptiker eller motståndare till en så dramatisk förändring av den alliansfria utrikespolitiken borde dagligen ha bombarderats med argumenten för en svensk Natoanslutning. Men det enda som serveras från borgerligheten är flum.
Liksom Folkpartiet tillhör Expressens ledarsida den mest entusiastiska gruppen av svenska Natoanhängare. En ledarsida har kvalificerad betald personal med uppgift att framföra partiets eller tidningens linje. Där borde vi alltså klart och ofta upplysas om varför Sverige bör gå med i Nato. Men icke.
Under rubriken ”Sluta fega om Nato, sossar” kunde vi i veckan (27 oktober) inhämta följande samlade argumentation på Expressens ledarsida:
1. Ryssarna ljuger ofta i sin propaganda på nätet eller i sin statstelevision.
2. En vänsterpartist vid namn Stig Henriksson är skeptisk till ett närmare svenskt samarbete med Natos propagandacentral, men den ståndpunkten gills inte för att V tidigare i historien fjäskat för kommunistdiktaturer.
3. SD är emot Nato.
4. Vi måste bli fullvärdiga medlemmar i Nato.
5. Fler sossar borde se till Sveriges bästa och vara för Nato.
Detta är som synes svammel. Att rysk propaganda ofta är lögnaktig kan inte sägas vara en så chockartad nyhet att Sverige bör i grunden förändra sin utrikespolitik. Så har det varit sen 1700-talet och vårt moderna försvar i det avseendet består av en fri press.
Att vänsterpartist Henriksson är misstänksam mot Natos propaganda är lika lite ett argument för svensk Natoanslutning som att SD är mot Nato.
Att vi ”måste” gå med i Nato är inte ett argument, bara Expressens väl kända uppfattning.
Att fler sossar borde dela Expressens och Folkpartiets, numera också KD:s uppfattning, är ett begripligt önskemål från det hållet. Men inget argument.
Efter att i åratal ha drivit svenskt medlemskap i Nato som en hjärtefråga är Expressens ledarskribenter likväl oförmögna att klargöra sin ståndpunkt. Det är lika ovanligt som mysteriöst.
Natoanhängarnas negativa kampanjande, alltså att man talar om varför motståndarna har fel i stället för att tala om varför man själv har rätt, påminner starkt om Svenska Dagbladets kampanj mot Stefan Löfven när det gäller flyktingpolitiken.
Svenska Dagbladet upplyser numera, skadeglatt och förtjust, sina läsare om hur ohanterlig den rådande flyktingkrisen är. Och det är Stefan Löfvens fel, det är ju han som sitter med babyn i famn. Varför skriver SvD inte i stället om vad man anser borde göras åt problemen?
Förmodligen därför att ledarskribenterna anar att de egna uppfattningarna ännu inte är mogna att tas fram i ljuset. Då skulle man alltför tydligt likna SD. Och än så länge vore det klart otaktiskt.
Men varför kan Expressens vanligtvis mycket välformulerade ledarskribenter inte uttrycka sig bättre än i ovan citerade idiotargumentation?
Det är en svårare fråga. De måste ju själva veta vad de faktiskt tycker, så länge som de drivit Natofrågan.
Kanske är de rädda att behöva tala om kostnaderna och följande skattehöjningar. För att svenskt försvar skulle kunna ”harmoniseras” med nivån i Natos medlemsländer måste försvarsanslagen mer än fördubblas. Och vad skulle vi få för de pengarna, minskad risk att Ryssland anfaller Gotland?
Det är fullt förståeligt att vilja undvika en diskussion kring det scenariot, även om det stora ryska anfallet tycks vara en central folkpartistisk mardröm. Redan Rysslands krig i Ukraina har stått landet mycket dyrt, trots att Ukraina ingår i den ryska ”intressesfären” och Krim är gammalt ryskt territorium (som Chrusjtjov mer eller mindre på skämt skänkte till Ukraina på sovjettiden när saken var betydelselös).
Ett ryskt anfall mot ett neutralt västland som Sverige eller Österrike skulle stå Ryssland avsevärt mycket dyrare. Och vad vore fördelarna? Erövrade svenska trävaror och järnmalm? Den som försöker göra ett sådant scenario troligt får det inte lätt.
Till detta kommer utrikespolitiken i stort. De katastrofala krigen under USA:s och Natos ledning i Irak, Afghanistan och Libyen manar inte till efterföljd. Sådan utrikespolitik är förvisso inte feministisk. Sveriges anseende och utrikespolitiska inflytande skulle inte precis öka i Afrika och Asien av en Natoanslutning. Så visst finns det verkliga frågor att diskutera för eller emot. Om bara viljan funnes.
För övrigt anser jag att…
… den danska och norska tvångsföreställningen att det inte förekommer någon diskussion om flyktingar och invandring i Sverige blivit pinsamt utdragen. Och så kommer den olyckan Karl Ove Knausgård och bekräftar än en gång dumheterna. Skriva kan han kanske. Men tydligen inte läsa.
… det var för väl att Norrköping gick segrande ur den spännande allsvenska toppstriden. Dels var det länge sen sist, dels svårt för en djurgårdare att förhålla sig till de andra alternativen.