Det våras för en ny tid på Kuba
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-03
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det våras på Kuba.
Inte bara på ett sätt, utan två.
Medan den före detta presidenten Fidel Castro med buller och bång begav sig ut på världsscenen och anklagade Dalai Lama för att vara någon slags CIA-agent, så sker det samtidigt någon sorts politisk lövsprickning här på Kuba.
Som om två olika slags vårar löper parallellt.
Dels är det den vanliga våren. Med nya gröna blad och eldröda hibiskusblommor.
Men så är det också den politiska våren. Den som kommer med smygande, tysta steg.
Och här handlar det om förändringar.
Välkomna förändringar.
Så låt mig få presentera vad som hänt på Kuba bara under veckan som jag har varit här:
1) Kubaner har fått rätt att köpa mobiltelefoner.
2) Kubaner har fått rätt att ta in på hotell.
3) Och enligt president Raoul Castros dotter så ska kubaner även få rätt att lämna Kuba utan att först begära tillstånd.
Och här är ännu mer:
I tisdags blev det grönt för kubaner att köpa DVD, videoapparater och datorer (vilket många redan har fixat illegalt).
Men det är mer.
Kubanerna har också fått statens tillåtelse att få shoppa – en riskokare.
Men den politiska lövsprickningen i Kuba har inte bara handlat om prylar och teknik. Det har också handlat om kritik. Om modet att ifrågasätta makten.
Så skedde för första gången när en grupp studenter nyligen träffade herr Alarcon, parlamentets talman. En ung student reste sig och frågade:
”Jag läser historia. Varför får jag då inte åka till Egypten och titta på pyramiderna?”
”Varför får jag inte bo på hotell?”
”Varför får jag inte ha tillgång till internet?”
”Varför fungerar inte bussar och tåg på Kuba?”
”Varför får jag aldrig svar när jag skriver till regeringen och frågar vad ni har åstadkommit?”
Och kritiken sprids.
Den sprids som en löpeld mellan de illegala datorerna på Kuba. Alla vet. Alla har ju sett filmsnutten med studenten som satte talmannen Alarcon på det hala.
Alla har också sett den animerade filmsnutten där Fidel Castro dansar caracha med Venezuelas president Hugo Chavez.
Och där Fidel sitter och rullar med ögonen över en skummande sejdel öl.
Ja, det våras här på Kuba.
Röd hibiskus och en skör politisk lövsprickning.