Varför är det alltid synd om tjejerna?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-05
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Stackars sjuka flicka.
Ja, vad tänker du när du jämt får höra hur sjuk du är? Hur fullproppad med ”ohälsa”? Hur deprimerad du är?
Hur stressad och orolig och livstrött du är? Vad tänker du när du ständigt får höra hur mycket huvudvärk du har? Och ångest. Hur mycket du ängslas och våndas.
Hur du skär, rispar och bränner dig. ”Självskadar” dig.
Och hur ”utseendefixerad” du är.
Det är ju notiser, inslag och artiklar så gott som varje dag. Forskningsrapporter som redovisas. Studier som läggs fram.
Jag tar några rubriker ur högen: Tonårsflickor mår dåligt av stress. Flickor mår sämre på fritiden. Flickor mår psykiskt sämre än killar. Sjukskrivningar för psykisk ohälsa ökar snabbare bland unga flickor. Åtta av tio som tar kontakt med BRIS är flickor. Fler unga flickor vårdas för alkoholförgiftning.
Och allt detta är säkert sant.
Det är också sant att det är fokus på flickorna. Att man äntligen bemödar sig att beskriva deras liv och verklighet. Att kartlägga deras tuffa villkor. Om det sedan kan leda till ett sorts uppvaknade. Mer stöd och nya behandlingsformer?–?ja, då är det ju bara att jubla.
Bara en sak retar mig. Och det är ensidigheten. Tunnelseendet. Urvalet. Att unga flickor bara är intressanta ur ett perspektiv. Looserperspektivet. Att de alltid måste vara så ”drabbade”. Att det ska vara ”synd” om dom.
Det har blivit sjukt att vara flicka. Och depression, dålig självkänsla och ett allmänt uppgivenhetstillstånd förknippas med flickor. Att vara flicka.
Är det överhuvudtaget sant?
Varför ställs i stället inte fler frågor om vem eller vilka som tjänar på att flickor så oreflekterat framställs som sjuka och maktlösa? Eller vilka organisationer och företag som plockar poäng på att flickor ständigt beskrivs i termer av ”ohälsa”?
Att myten om den hjälplösa flickan hålls vid liv?
Och varför forskas det så litet om flickors strategier? De flesta baxar sig ju ändå igenom växtvärken. Och slår ut som kvinnor.
Hur gör dom? Hur lyckas dom?
Vad säger dom själva?
Så låt oss därför lära oss mer om unga flickors styrka och överlevnadsstrategier.
Låt oss lyssna på den berättelsen – också.