Negerboll bakverket som skapar strid i landet

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Debattens vågor går höga. Ska vi eller ska vi inte? Är det rätt eller fel?

Nationellt självbestämmande eller internationell anpassning? Bakåtsträvande eller progressivitet?

Frågan splittrar nationen. Ja eller nej till negerboll?

Ja Till Negerbolls främsta argument är det historiska. Varför byta någonting som vi haft sedan urminnes tider? Vi vet vad vi har men inte vad vi får.

Ja-sidan vänder sig mot det som uppfattas som centralstyrning, där ansiktslösa potentater dikterar villkoren högt över vanligt folks huvud.

Det är klassisk retorik med starkt känslomässiga inslag. Utan att nämnvärt frångå objektiviteten kan man konstatera att ja-linjen drivs av drömmen om att åter få leva i fornstora dar, i den lugna tid som fanns innan världen kom och trängde sig på. Inslagen av nationalism är påtagliga.

Rent marknadsekonomiskt representerar ja-sidan ett slags bakvänd liberalism med påtaglig ovilja att hantera de känslomässiga handelshinder som dagens vokabulär innebär för många konsumenter. Det är i dag svårt att avgöra hur stor andel av svenskarna som ansluter sig till ja-linjen, men det är rimligt att anta att dess anhängare i hög grad tillhör en äldre generation, och därmed att motståndet mot förnyelse successivt kommer att avta.

Nej Till Negerboll kännetecknas av en mer vidsynt uppfattning, där en alltmer internationaliserad omvärld bidrar starkt.

Nej-förespråkarna hävdar att motståndarna i praktiken underblåser en fientlig och ängslig inställning till nutida ämnen som integration och etnisk mångfald. Man menar även att vissa hårdföra element på ja-sidan uppvisar rent rasistiska tendenser i sin argumentation.

Nej-sidan hävdar vidare att dess inställning i sakfrågan är en naturlig konsekvens av den fria rörligheten där människor från andra kulturer välkomnas och respekteras. Att envist klänga sig kvar vid gamla begrepp innebär, enligt nej-sidan, att ett stort och onödigt handelshinder vidmakthålls. Om nej-sidan segrar vidgas möjligheterna till ökad handel med produkten ifråga.

Eftersom varken Temo eller Demoskop låtit genomföra någon regelrätt opinionsmätning är det svårt att veta hur stark nej-sidan är, men sannolikt är den något större än ja-sidan.

Personligen ansluter jag mig till nej-sidan. Jag lyfter på hatten åt Sara Kander som tagit upp kampen mot den rasistiska och fåniga benämningen negerboll. Sara har gått så långt som att hos diskrimineringsombudsmannen anmäla ett konditori för att man saluför en jättegod chokladboll under det unkna namnet negerboll.

Sånt där höll vi på med efter kriget. Då fanns det små tablettaskar som hette Nigger, och till kaffet åt vi gärna negerboll. I dag borde vi veta bättre, även i Sjöbo. Konditoriet försvarar sig med att ”vi kan inte kalla det för chokladboll för det är inte tillräckligt mycket choklad i”.

Jaha. Kan vi därmed utgå från att den innehåller tillräckligt mycket neger?

Anders Westgårdh