Bara en idiot kan tycka illa om fyrar
Till skillnad från finansanalytiker, tv-folk och bilskojare så har fyrar karaktär.
Jo, karaktär. Så kallas nämligen sättet som fyrarna blinkar på.
Vi som gillar att vara på sjön har sett en hel del fyrkaraktärer, allt från ultrakvicka blänk, till fast sken i olika färger. Det finns mer än ett dussin olika typer av blänk som kan kombineras på många olika sätt, i olika perioder, för att fyrar som står inom samma område inte ska förväxlas med varandra.
Nu vill Sjöfartsverket bli av med ett helt gäng fyrar och fyrbyggnader längs kusterna i hela landet. Det är sorgligt, och vi måste göra något åt det.
Det är sant att fyrarna inte längre behövs för den kommersiella sjöfarten. Proffsen har fantastiska hjälpmedel numera och de kan navigera ändå. Men de hundratusentals fritidsbåtar som far omkring längs kusterna har både glädje och nytta av att fyrarna står kvar och fungerar.
Dessutom är fyrarna vackra. Även de fula ser bra ut på något sätt. Trotsiga trygghetssymboler som skulle ha hur många historier som helst att berätta, om de kunde. Alla som varit ute med båt har minnen som involverar fyrar på ett eller annat sätt.
Jag har legat grön i ansiktet med maskinhaveri och guppat utanför Nyhamns fyr på Åland, innan jag fick radiokontakt så de kunde komma ut och bogsera in oss. Jag har sökt nödhamn på Söderarm, och innan de tog bort bemanningen där så kunde man alltid fråga om vädret på Ålands hav.
Jag har åkt förbi Utklippan i 60 knop, passerat Kullen i kuling, blivit guidad av folk som var bofasta på Svenska Högarna och varit i land på Märket när landgränsen mellan Sverige och Finland drogs om där för många år sedan. Jag har böcker om fyrar, och modeller av fyrar. Och jag brukar lyssna på sjörapporten, bara för att höra hur mycket det blåser kring alla fyrar.
Det är något mycket speciellt med fyrar. De gillar att stå där de står. De vill inte dö. Alla gillar fyrar.
Ingen, utom möjligen en idiot, kan tycka illa om fyrar.
Det hela är egentligen mycket enkelt: kan man behålla runstenar, klockstaplar, funkisfasader, gamla träd och en massa andra grejer som inte är ett dugg nödvändiga för det dagliga livet så kan man behålla fyrarna också. De gör i alla fall lite nytta.
Det behöver inte kosta en massa skattepengar heller. Det gäller bara att Sjöfartsverket, eller andra myndigheter eller organisationer visar lite uppfinningsförmåga.
Nu har Sjöfartsverket gjort en lista på fyrar som de vill riva, sälja eller bli av med på annat sätt. De har skickat listan på remiss till de kommuner som berörs, och till en del andra myndigheter. Svaren ska vara inne på fredag i nästa vecka och om ingen har synpunkter så skrider Sjöfartsverket till verket. Då är det risk att många fina fyrar försvinner. Och fler blir det senare, räkna med det.
Det är värdelöst. Fyrarna ska stå kvar. Det borde gå. Det borde gå att kulturminnesmärka fler fyrar. Med tanke på de starka symbolvärdena borde det gå bra för en del företag i till exempel försäkringsbranschen att sponsra fina fyrar. Politikerna i de kommuner som har fyrar borde vara stolta över dem och se till att de vårdas ömt. Folk som har råd borde köpa fyrarna, och sköta om dem.
Och så tycker jag att alla som är intresserade borde gå med i Svenska Fyrsällskapet. Det är det näst största nationella fyrsällskapet i världen. Sedan bildandet 1996 har sällskapet vuxit med en medlem om dagen. Men – det är alldeles för lite om vi ska ha fyrarna kvar.
De har en bra hemsida också. Där finns hur mycket som helst om fyrar, fyrkaraktärer och annat som rör fyrar.
Jag ska gå med i Svenska Fyrsällskapet på direkten. Gör det du också. Det kostar bara 200 spänn om året. Det kanske inte är en bra affär. Men det är förnuftigt att stödja dem som slår vakt om havsbandets ståtligaste karaktärer.