Det nya systemet är inte rättssäkert
Det råder en grov missuppfattning om finansminister Anders Borgs förslag med böter för arbetslösa.
Han vill mildra straffet. Inte höja det.
För att en arbetslös ska få a-kassa ställs redan i dag ett antal krav. Bland annat ska man söka jobb, ta de jobb man erbjuds och uppträda så att man har chansen att få lediga jobb. Om man inte uppfyller dessa baskrav riskerar man att bli av med a-kassan. Förra året fick omkring 8000 personer ersättningen nedsatt med en fjärdedel under 40 dagar.
Det är ett kännbart straff, 170 pix om dagen dras av om man har full ersättning. Den är max 680 kr per dag för de allra flesta.
Han vill mildra straffet
Upprepar man förseelsen, vilket mycket få gör, blir man av med halva ersättningen under lika lång tid. Till sist kan hela a-kassan dras in.
När finansminister Anders Borg (m) säger att han vill införa en dagsbot på 680 kronor för arbetslösa som inte är tillräckligt aktiva vill han alltså mildra straffet.
Avsikten är solklar. Även om åtskilliga tusentals personer redan i dag straffas med sänkt a-kassa tycker finansminister Anders Borg uppenbarligen att de är för få. Med ett mildare straff vill han att fler ska få betala för att de är alltför passiva i sin jakt på det nya jobbet.
Vill man vara positiv stärks statsmakternas signalsystem. A-kassan är en omställningsförsäkring som ska användas medan man söker ett nytt arbete. Det är inte en medborgarlön.
Men det betyder inte att förslaget är perfekt. I dag är det arbetsförmedlingen som anmäler arbetslösa som de tycker är för lata till a-kassan. Kassan fattar beslutet, straff eller inte.
Tolkar reglerna olika
Men den arbetslösa kan begära omprövning och dessutom överklaga beslutet till länsrätten.
Rättssäkerhet finns inbyggt i systemet. Det har inte det som Anders Borg skissar på. Där, förefaller det, ska boten utdömas av arbetsförmedlingens tjänstemän.
Snabbt och effektivt? Ja. Rättssäkert? Nej. När besluten fattas av tusentals olika personer kommer de att tolka reglerna på många olika sätt. Likabehandling, en grundpelare i varje demokratiskt land, åsidosätts.
I dag har den arbetslöse rätt att begränsa sitt sökande till en viss region under de första hundra dagarna. Därefter kan ingen kräva att man ska vara borta mer än tolv timmar från hemmet för att klara jobbet. Och onödiga byten av yrke ska undvikas.
Det är möjligt att dessa regler inte efterlevs. Men i så fall ligger problemet där. Inte att möjligheten att straffa dem som inte aktivt söker jobb saknas.