Merkel lät sig luras av Putin – men var också före sin tid
BERLIN. Angela Merkel har gjort stora avtryck i Tyskland på många sätt.
Positivt är det fysiska avtrycket i det tyska landskapet.
Negativt är att hon lyssnade för mycket på Putin och gjorde sig beroende av rysk gas.
Efter mer än hundra mils bilkörning längs tyska vägar kan jag konstatera en sak. Ingen annanstans har jag sett så många vindkraftverk. Ingen annanstans har jag sett så många solpaneler.
Vindkraftverken står till synes utslängda på måfå i åker- och skoglandskapet. Ofta väldigt många spridda på en större yta. Vi kör inte många kilometer utan att se en skog av vindkraftverk av olika storlekar.
På många platser pågår byggen av nya. Vi ser transporterna av de jättelika delarna på specialbyggda fordon.
Tyvärr står de flesta av vindkraftverken helt stilla eller rör sina vingar knappt märkbart under dessa dagar av svag vind.
Solpanelerna står uppställda bredvid Autobahn. Långa rader av svarta plattor i sned lutning.
I Sverige ser man en och annan. Här är de närvarande överallt.
Dessutom noterar vi solpaneler på många av de ladugårdar och maskinhallar som vi passerar.
I vissa delstater är det lag på att solpaneler måste sättas upp när nya hus byggs. Tyskland producerar tio gånger mer solenergi per invånare än Sverige.
Vare sig man gillar den eller inte är förra förbundskanslern Angela Merkel i högsta grad ansvarig för landskapsbilden. När hon efter kärnkraftolyckan i Fukushima i Japan 2011 på kort varsel beslutade att lägga ner all tysk kärnkraft inom tio år blev resultatet en gigantisk satsning på förnybara energikällor. Helt rätt om man ser till klimathotet. Hon var före sin tid.
Problemet är att sol och vind trots den kraftiga utbyggnaden står för mindre än hälften av Tysklands elproduktion. Så Merkel var tvungen att göra sig ännu mer beroende av rysk gas för att kompensera för bortfallet av kärnkraften.
Merkels resonemang var detsamma som den gamle socialdemokratiske förbundskanslern Willy Brandt när han som strategi förordade samarbete med Östtyskland och Sovjetunionen i stället för isolering.
Merkels tanke var att om Tyskland och Ryssland blev mer beroende av varandra och handlade mer med varandra så skulle risken för väpnade konflikter minska. Precis det som var tanken bakom grunden till EU, kol- och stålunionen mellan Tyskland och Frankrike. Och det var ju en framgång.
Inte ens Putins annektering av Krim verkade rubba Merkels tro på att det gick att lita på Putin. Eller få henne att ifrågasätta avvecklingen av kärnkraften.
Nyligen uttalade sig Merkel om kriget i Ukraina. Hon sa att det var viktigt att väst lyssnar på vad Putin säger.
– Att lyssna på honom är ett utslag av politisk klokskap, inte av svaghet, hävdade Merkel.
Sannolikt talade hon om Putins nya uttalade hot att använda kärnvapen med tillägget ”det är inte en bluff”.
Merkel menar att hotet måste tas på allvar men ger ingen fingervisning om hur hon tycker att väst ska agera.
För Merkel har beslutet att lyssna på Putin inneburit att hennes gärning alltmer ifrågasätts.
Även om hennes tanke var god blev den praktiska följden av hennes handlande att Tyskland gjorde sig extremt beroende av Ryssland för sin energiförsörjning. Något som Putin kunnat utnyttja för att utpressa både Tyskland och Europa och som nu hotar den tyska industrin och det tyska välståndet.
När Tyskland nu försöker ersätta den ryska gasen med annan energi hade kärnkraften varit till god hjälp. Men den lade Merkel ner. Även så här i efterhand vägrar hon medge att det var ett felaktigt beslut.
Nu förlängs användningen av två av de tre återstående reaktorerna till åtminstone i mars nästa år. Kanske längre. Det görs av en regering där miljöpartiet De Gröna är en ledande part. Vilket ger en fingervisning om vilken rävsax Tyskland sitter i.
Merkel gjorde samma misstag som många andra politiker som vill ställa om snabbt. Man underskattar svårigheterna att ersätta den gamla energin helt med förnybar.
Kol, den smutsigaste fossila energikällan av alla, står fortfarande för 30 procent av Tysklands elproduktion. Om inte Merkel avvecklat kärnkraften tror jag ingen i dagens läge, inte ens miljöpartiet, hade kommit på idén att göra det.