I brist på fakta formar rasisten sin falska värld
Även inom den demokratiska högern förekommer samma xenofoba vanföreställningar som i SD-kretsarna
Det är inte min åsikt att det inom Sverigedemokraternas valmanskår finns en stark överrepresentation av män, LO-anslutna, socialbidragstagare, pensionärer, sjukpensionärer, lågutbildade, arbetslösa och skåningar. Det är nämligen alls ingen åsikt. Det är ett vetenskapligt faktum. Presenterat av professorerna Sören Holmberg och Henrik Oscarsson på Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.
Det är heller ingen ”åsikt” att de som röstar på SD skiljer sig från de andra partiernas väljare genom att de har lägst politiskt intresse, lägst kunskap om politik, lägst utbildning och lägst förtroende för politiker och samhälleliga institutioner. Också detta är vetenskapligt fastställt av professorerna Holmberg/Oscarsson i samma undersökning.
När jag för en månad sedan presenterade dessa visserligen föga överraskande men äntligen vetenskapligt fastställda fakta tog det mer eller mindre eld i min mejlbox.
Drygt 700 sverigedemokrater eller deras sympatisörer anmälde avvikande uppfattning, vanligtvis genom att som bevis hävda att de själva inte var socialbidragstagare, sjukpensionärer eller något annat i den typiska bilden för SD:are.
Motargumentationen i alla dessa mejl byggde i huvudsak på två linjer. Den ena gick ut på att såväl jag själv som professorerna var idioter eller kommunister och att presenterade fakta därför inte kunde vara sanna.
Den andra, betydligt intressantare argumentationslinjen förde fram ett närmast vitglödgat hat mot invandrare, främst muslimer.
Det mest frekventa inslaget i detta hat bestod av närmast mardrömslika föreställningar om dessa muslimers brottslighet, särskilt sexualbrottslighet.
Det i särklass vanligast återkommande påståendet var att muslimerna begick gruppvåldtäkter var dag i Sverige, enligt vissa skribenter var frekvensen uppe i sju muslimska gruppvåldtäkter om dagen.
Detta är således verklighetsbilden i de alternativa nyhetskällorna ute på nätet som Sverigedemokraterna driver, antingen helt öppet eller med bulvanarrangemang.
Den förklaring till muslimernas våldsamma benägenhet för gruppvåldtäkter som mina mejlare anförde var vanligtvis genetisk eller kulturell. SD:arna föreställer sig att muslimska gäng drar runt från den ena rockfestivalen till den andra och gruppvåldtar, och att polisen låter det ske.
Detta är vanvett. Det finns ingen som helst statistisk eller sociologisk faktagrund för dessa föreställningar.
Men också inom den demokratiska högern frodas denna fixering vid muslimsk sexualbrottslighet. När förre moderatledaren Ulf Adelsohn talade om nyanlända flyktingar som särskilt ”testosteronstinna” slog han in på samma linje som SD-sajterna, att syrier eller afghaner är genetiskt och kulturellt avvikande i just detta avseende. Och åtskilliga är de borgerliga ledarskribenter som trummar på samma föreställningar.
Ledarskribenten Paulina Neuding i SvD är på så vis typisk. Hon har i åratal klamrat sig fast vid diskussionen om muslimen som genetiskt och kulturellt avvikande och det hot mot det svenska samhället som alla dessa främlingar därför för med sig.
Internationellt känd blev hon för det bisarra påståendet att Muhammed nu hade blivit det vanligaste pojknamnet bland nyfödda i Malmö.
Nu senast (6 augusti) anförde hon som bevis en jämförelse mellan en våldtäkt av vit kvinnlig journalist i Kairo med det isländska fotbollslandslagets återvändarfest i Reykjavik efter framgången i fotbolls-EM: ”Trots att över 20 000 människor hade samlats för att fira” inträffade ingen gruppvåldtäkt.
Förklaringen till detta föga överraskande förhållande var icke-förekomsten av muslimer i den isländska huvudstaden.
Alltså. Även inom den demokratiska högern förekommer samma xenofoba vanföreställningar som i SD-kretsarna.
Det vi faktiskt vet om utlänningars överrepresentation är inte mycket. Vi har två undersökningar, en från 1996 och en från 2005, som visar att brottsligheten bland utlandsfödda är tio procent, mot fem procent för den övriga svenska befolkningen. Överrepresentationen är därmed i samma storleksordning som när det gäller politiker från SD i förhållande till andra politiska partier.
Att fattiga människor begår fler brott än rika människor är förvisso en mycket gammal mänsklig erfarenhet. Det har inte med vare sig religion eller genetik att göra.
I Sverige förs ingen statistik på genetisk grund när det gäller brottslighet. Minns bara upprördheten när polisens så kallade zigenarregister avslöjades.
Frågan är då om inte Brottsförebyggande rådet skulle få i uppdrag att göra om undersökningen från 1996 och 2005. Den centerpartistiska riksdagsmannen Staffan Danielsson förde nyligen fram det kravet i SvD (10 augusti) och fick utstå en del kritik eftersom man kan misstänka att han vill skära pipor i den sverigedemokratiska vassen.
'
Men han hade ett starkt argument, faktiskt lånat från Brottsförebyggande rådet: Utan fakta på bordet överlämnar vi åt den främlingsfientliga ryktesspridningen att forma alternativa skräckbilder.
Det är svårt att komma förbi det argumentet. Om SD:arna föreställer sig att muslimer begår sju gruppvåldtäkter om dagen, drygt 2 500 om året, så är behovet av en sann bild rätt stort. Frågan är om det skulle bita på de inpiskade SD:arna eftersom de misstror såväl medier som vetenskap. Sanningen är dock alltid att före-dra framför den xenofobiska ryktesspridningen.
För övrigt anser jag att …
… det är ett väl hårt krav på alla invandrare i våra svenska fotbollslandslag att de skulle behöva sjunga: ”Du tronar på minnen från fornstora dar då ärat ditt namn flög över jorden.” Tyskarna strök ju det där med ”Deutschland über Alles”.
… det skulle behövas lite mer Gulldén i det svenska herrlandslaget i handboll.