Det är lärarens fel om eleverna Facebookar

En lärare i Mellan­sverige fick häromdagen nog av sina elevers slappa attityder och skrev ett Facebook-inlägg som blivit ett av ­helgens mest omtalade. I inlägget säger han att det nu får vara nog. Från och med nu kommer han att ­införa vissa regler.

Regel 1: Från och med nu kommer alla lektioner starta EXAKT på utsatt tid.

Regel 2: Från och med nu gäller utsatta datum och tider för inlämning.

Regel 3: Från och med nu tillåts inte längre ”jag ­orkar inte” eller ”jag har ­ingen lust”.

Inlägget blev populärt. ­Läraren blev hyllad för att han sa sanningen om eleverna. Äntligen satte någon ner foten! Själv kan jag inte bli annat än bedrövad. Om jag hade haft barn som var elever i den skolan så hade jag nog inte sagt ”ÄNTLIGEN”. Jag hade nog sagt: Vad är det för sjuk skola vi placerat våra barn i som ­inte haft de här reglerna ­tidigare? Jag läser reglerna igen: Från och med nu ­tillåts inte längre ”jag ­orkar inte” som skäl.

Så innan detta uppvaknande från läraren så var det alltså ett fullt giltigt skäl för eleverna? De kunde säga ”orkar inte” och därmed slippa? Vad är det för galenskap? Från och med nu startar alla lektioner på utsatt tid - varför har de inte alltid gjort det? Från och med nu gäller utsatta tider för inlämning. Så förut kunde man alltså lämna in sina uppgifter lite när man ville?

Vad är detta för tokig skola?

Läraren uttrycker stor ­besvikelse på eleverna. Jag förstår inte hur han kan göra det. Han borde uttrycka stor besvikelse på sig själv och sina kolleger. Han borde väl i stället skriva: ”Vi är hemskt ledsna. Vi har tappat greppet, vi har inte varit tydliga mot eleverna. Vi har låtit dem göra lite vad som helst. Det är klart de blir förvirrade, de är ju bara barn. Det är vårt ansvar att sätta regler för barnen, inte deras. Men nu har vi förstått våra misstag. Vi ber om ursäkt.”

Läraren blir intervjuad om sin Facebook-succé. Han ­utvecklar sin besvikelse på eleverna, han säger att han ogillar att barnen är inne på Facebook under lektionerna. ”Jag vill ha ett slut på det där nu”, säger han.

Jag vill säga till honom: Du är deras lärare! Du sätter deras regler! Om de tillåtits att använda Facebook på lektionerna så är det ju inte deras fel. Det är ditt fel.

Det är inte konstigt att det går illa för skolan, om det finns lärare som först tillåter barnen att bete sig hur de vill och sen ­besviket beklagar sig och ­ropar: ”Titta! De beter sig hur de vill.”