Kvinnokamp är svårt i ryggläge

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag har en fråga som egentligen är väldigt enkel. Skulle vi ta av oss kläderna eller inte? Är det en bra idé att vika ut sig som tjej, eller är det en dålig idé?

På sista tiden har jag nämligen börjat undra.

Vår före detta jämställdhetsminister står och bakar bröd naken, iklädd endast förkläde och pärlhalsband. Varför? Någon frågade henne om hon ville bli Fröken mars. Så enkelt var det. Utvik är bara fel fram tills att man blir 45 bast. Sedan går det bra att lägga sig på rygg.

För alla er som har undrat; när vi sa att vi tyckte att Pernilla och Emma och Jossan och Charlotte borde ha behållit kläderna på. När vi sa att det är svårt att föra kvinnokamp från ryggläge, i suga-kuk-poser, med halvöppen mun, med sjögräs eller snäckskal eller bullar (eller vad stylisten för tillfället har lyckats brainstorma fram) för att täcka könet, då menade vi inte att det är fel att föra kvinnokamp från ryggläge, i suga-kuk-poser, med halvöppen mun, med sjögräs eller snäckskal eller bullar för att täcka könet. Vi menade att det är fel att göra det -före 45.

Sedan är det okej.

För det är väl så man ändå måste tolka hela den här grejen med de "Svenska Kalenderflickorna". 14 framgångsrika kvinnor som är forskare, politiker, skådespelerskor och artister. Kvinnor som har nätverken, kontakterna, kompetensen och positionerna, men som fortfarande inte kan komma på något bättre sätt att dra in stålar än att klä av sig och lägga sig nakna i en skreva, eller sätta sig i ett raffset i en bar, eller ställa sig mot en ladugårdsvägg och puta med stjärten.

Vilket får en att undra. Hur skall vi kunna säga till unga tjejer att de skall behålla kläderna på? Går det överhuvudtaget att snacka om självrespekt och respekt när Mona Malm sitter naken i en hög med gräs, med korkskruvslockar och blommor i håret och försöker se ut som en väntande oskuld på 25? När inte ens Mona Malm får se ut som Mona Malm, eller vill se ut som Mona Malm - trots att hon är en av vår tids allra mest respekterade. När brösten och armarna och ansiktet på henne är så hårdretuscherade att det ser ut som om någon har dragit en heltäckande 30 deniers kroppsstrumpa av nylon över hela henne.

Hur trovärdigt blir det då när man säger "du duger, vi duger"? När det fortfarande är precis det som vi inte gör. Uppenbarligen.

"Vi vill visa hur vackra äldre kvinnor är" som någon av kalenderflickorna satt och sa i en morgonsoffa häromdagen. Var då någonstans? Och hur?

Det krävs en närsynt jävel med kraftigt nedsatt syn på bägge ögonen för att kvinnor i verkliga livet skall kunna leva upp till bilderna som de "svenska kalenderflickorna" presenterar. Alexandra Charles och Marianne Bernadotte som har fått ben som två dataanimerade Barbies. 60-plussare med Pampers-ansikten och hud som är så bildbehandlade att kroppsdelarna håller på att upplösas?

Kvinnor kan! Vadå? Vad kan vi? Kan inte någon påminna mig om vad det är vi kan.

Det är inte Jan Guillou som ligger på en strand med snäckskal över snoppen för att samla in pengar till något välgörande ändamål. Leif Pagrotsky står inte naken och lutar sig mot en lada. Hasse Alfredson näckar inte i en lövhög. Och Leif GW Persson ligger inte vid strandkanten med sjögräs mellan benen.

Vad beror det på? För det kan ju inte bara bero på att kända män inte har lust att dra in pengar till välgörande ändamål.

Det finns en massa saker som man skulle vilja belysa, alldeles oavsett om man är kvinna eller man. Så var skall vi dra gränsen för hur vi skall göra det? Är det okej att vika ut sig för att samla in pengar till Afghanistan, (eftersom det går alldeles för trögt!). Eller finns det några andra organisationer som behöver några nakna brudar som kan hjälpa till att lyfta någon fråga?

För i så fall finns vi. Och det är väl just det som är problemet. Det är 2005, och jag ser det inte. Så ta på er kläderna, kvinnor, och sluta att kalla er för flickor. Inte för att ni inte är tillräckligt vackra.

Utan för att ni säljer er alldeles för billigt.De "svenska kalenderflickorna" är så bildbehandlade att kroppsdelar upplöses.

Lena Sundström