Ett fattigdomstecken att se regeringens ständiga ängslighet
Ju mörkare och mer komplicerad världen blir, desto svårare verkar det vara för regeringen att sätta ner foten.
Turkiet, kriget mellan Israel och Hamas och Sverigedemokraterna är bara några exempel där regeringen trasslat in sig.
Rädslan att hamna fel verkar ha övertaget.
Det pågår en humanitär katastrof i Gaza.
Efter Hamas brutala attack på civila i Israel i början av oktober har kriget mellan Israel och Hamas fått katastrofala följder även för civilbefolkningen i Gaza. Det är brist på allt – mat, el, vatten och skydd undan de israeliska flyganfallen.
Efter Hamas attack har det pågått en politisk debatt kring vad som är ett rimligt och proportionerligt svar av Israel.
Alla utom någon enstaka vänsterpartist är överens om att terrororganisationen Hamas attack på Israel är vedervärdig och ska fördömas. Att som politiker kommentera och värdera det som nu händer i Gaza är uppenbarligen mer komplicerat.
Tidigare i veckan uttalade sig utrikesminister Tobias Billström om konflikten. Han sa då att Israel hade rätt att försvara sig och att reaktionen var proportionerlig. Ett uttalande som väckte så mycket kritik att han senare fick nyansera sitt svar.
I går menade Billström att Israel behöver hålla sig inom internationell och humanitär rätt. Det vill säga att inte attackera civila.
Sen tidigare har bland andra USA, Storbritannien och EU på olika sätt manat till besinning och krävt att den humanitära hjälpen in till Gaza ökar.
Ett annat utrikespolitiskt område som länge präglats av ängslighet är Sveriges relation till Turkiet, och nu allt mer till Ungern.
De båda länderna har ännu inte godkänt Sveriges Nato-ansökan och detta har lett till en något underdånig ton i relationen till framför allt Turkiet. Inte minst har det svenska styrets kritik mot Turkiet när det kommer till demokrati och brott mot mänskliga rättigheter blivit minst sagt lågmäld.
Även här snärjde Tobias Billström in sig när han i december förra året i turkisk media sa att det skulle bli olagligt att vifta med flaggor kopplade till terrorstämplade organisationer, som PKK.
Även den här gången behövde utrikesministern förtydliga vad han menade. Till svensk media sa han då att han pratade om lagen som förbjuder deltagande i terrororganisationer. Att vifta med en terrororganisations flagga skulle kunna användas som bevisning i ett sådant fall.
Om vi lämnar utrikespolitiken och tittar inrikes är det Ulf Kristerssons ängsliga relation till SD som lyfter ett och annat ögonbryn.
Kristersson har genomgående aktat sig för att kritisera Sverigedemokraterna. Och för att behålla ledartröjan i framförallt rättspolitiken har Jimmie Åkesson kommit med ett par radikala förslag den senaste tiden. Bland annat förslaget om möjligheten till livstidsfängelse för 13-åringar.
Kristersson har konsekvent undvikit att kommentera de mer långtgående förslagen som kommer från SD. Han har också undvikit att recensera det rabalder som SD-ledamöterna Richard Jomshof och Björn Söder skapat under sommaren.
Ett sista exempel är Aftonbladets granskning av Kunskapsskolans filial i Saudiarabien och satsningar som ska användas som motköp i vapenaffärer. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har kritiserat upplägget.
Ulf Kristersson svarade och sa att han varken har ”insyn eller en uppfattning”.
I den upptrissade politiska debatten kostar det att ”hamna fel” men det är ett fattigdomstecken att ängsligheten ser ut att ha tagit överhand.