En swishlista räcker inte för fällande dom
Swishlistans pilotfall slutade med friande dom för narkotikabrott.
En påminnelse så god som någon om att åklagaren behöver mer än bevis för att pengar har förts över.
Uppståndelsen runt vad som i tidningar, radio och tv har kallats swishlistan i Sundsvall har varit betydande.
I ett stort gängmål med 24 åtalade dök det upp en sammanställning med över 100 namn hos en person som senare dömdes för grovt narkotikabrott.
Ett utmärkt material för polis och åklagare att arbeta vidare med, och åtal har väckts mot påstådda köpare i fem pilotfall.
I dag föll så den första domen. En 29-årig man, anklagad för att ha köpt två gram kokain, frias.
Det är inte utan förvåning jag läser Sundsvalls tingsrätts domskäl.
Hela åklagarens berättelse bygger på att personen som tog emot 2 300 kronor via swish från den åtalade själv är dömd för grovt narkotikabrott och att denne erkänt att han sålt narkotika.
Men, konstaterar domstolen, några bevis för att det verkligen ligger till på det viset har inte lagts fram. Den aktuella domen presenterades inte för rätten.
Det här framstår som besynnerligt. I ett brottmål måste en åklagares påståenden i möjligaste mål bevisas. Det duger inte att bara hävda saker, anklagelserna måste underbyggas på ett eller annat sätt.
En smula underhållande är att ta del av hur domstolen kliar sig i huvudet över en promemoria från polisen om swishlistan.
Där förklaras det att ord som ”ladd” och ”en gubbe” är slang för narkotika.
Det är en korrekt slutsats av polisen. Men om vi ska tro tingsrätten har åklagaren under förhandlingen gett uttrycken en annan innebörd, oklart vilken.
Visst, det är inte alltid alldeles enkelt för medelålders jurister och äldre nämndemän att hänga med i unga människors snack, men den här sortens virrigheter borde inte vara omöjliga att undvika.
Det fortsätter på samma sätt. Textmeddelanden som har skickats mellan den åtalade och den tidigare dömde knarklangaren innehåller en konversation som handlar om en ”bag”.
Bevis för att kokain skulle köpas, anser åklagaren. Vad är en bag, undrar domstolen och tillägger suckande:
”Om uttrycken har någon särskild betydelse i narkotikasammanhang är den i vart fall inte allmänt vedertagen.
Om innehållet i meddelandet syftar på någon form av drog är det inte visat att konversationen rört just kokain”.
Konstigheterna slutar dessvärre inte med detta. Åklagaren hävdade att det är allmänt känt att priset för ett gram kokain är tusen kronor.
Men det överensstämmer inte med summan, drygt 2 000, som den åtalade förde över.
”Sammanfattningsvis bygger åtalet på flera antaganden som inte är visade i målet”.
Den som har läst ett antal domar i sina dagar börjar förr eller senare känna igen en sågning då han eller hon ser den. Det här är en sådan. Det finns i princip inga bevis för brott, punkt slut.
Inga beslag av narkotika. Inga urin- eller blodprov. Och de indicier som finns tycks ha slarvats bort under rättegången.
Jag vet inte riktigt vad jag ska dra för slutsatser av allt detta. Möjligen halvsov sig rätten genom förhandlingen. Men det framstår onekligen som att åklagaren inte har gjort sitt jobb ordentligt.
Några långtgående slutsatser ska nu inte dras av en enstaka dom i en tingsrätt.
Fyra pilotfall återstår. Kanske leder de till fällande domar. Kanske döms några, medan andra frias. Kanske ogillas samtliga åtal. Det återstår att se.
Någonting säger mig att utvecklingen kommer att följas med en blandning av oro och förhoppningar bland människor som har hamnat på en swishlista.
Det är på väg att bli något av ett skräckscenario i samtiden.
Härvan i Sundsvall har lett till förlorade arbeten och tragedier för människor som inte är åtalade, än mindre dömda.
Och det blev i dagarna känt att en liknande lista som kopplas till en bordell har läckt i Kristianstad. Nästan 200 personer återfinns på den, däribland en polis och en man som arbetar åt svenska kyrkan.
Dagens dom är en nyttig lektion i någonting som har glömts bort i den upphetsade uppståndelsen kring dessa listor, nämligen att en pengaöverföring inte i sig är tillräcklig för fällande dom.
Visst, det är bestickande att några tusen förs över till en knarklangare. Men vad handlar transaktionen om? Narkotika? Eller är det en cykel som ska köpas? En gammal skuld som regleras?
En åklagare behöver kort sagt mer än swish för att nå framgång.