Israels blygsamma hämnd öppnar för andra hot

Om detta var Israels hämnd mot Iran så var den långt mildare än även de största fredsivrarna hade hoppats på.

För tillfället verkar ett storkrig i regionen vara avvärjt.

Men det är för tidigt att dra en suck av lättnad.

Först attackerar Israel Irans konsulat i Damaskus. Antingen en medveten provokation eller en felkalkyl.

Iran svarar med en omfattande missilattack mot Israel. Första gången man direkt attackerar sin ärkefiende i stället för att som tidigare gå via proxygrupper som Hizbollah i södra Libanon och Huthirebellerna i Jemen.

Israel utlovar hämnd. Men när den kommer så tar man inte ens officiellt på sig attacken i natt mot en militärbas utanför Isfahan i Iran.

Iran spelar ner den israeliska svarsattacken. Poängterar att ingen blivit dödad och att inget av värde förstörts. Man säger att det inte ens var en israelisk attack utan att den genomfördes från iranskt territorium.

Det är en märklig diplomatisk dans världen fått bevittna de senaste dagarna.

Från extremt hög spänning med en tillsynes överhängande risk för ett storkrig i Mellanöstern till en plötslig avspänning där båda sidor säger att de inte har några planer på att attackera den andre.

Iran har fått visa sin befolkning, sina allierade och även sina fiender i arabvärlden att de har förmågan att direkt attackera Israel. Men man gjorde det i full förvissning om att Israels luftförsvar skulle göra att skadorna blev väldigt begränsade.

Rökmoln över Isfahan i Iran efter attacken.
Bild i sociala medier som uppges visa rökmoln över Isfahan.

 
Israel kände sig tvungna att svara med en direkt attack mot iranskt territorium men böjde sig uppenbarligen för trycket från framför allt USA att hålla sig på en nivå som inte ytterligare eskalerade konflikten.

Plus att Israel har ett eget intresse av att inte öppna en andra front i kriget mot Hamas.

Netanyahu har kanske också lyssnat på de som sagt att Israel borde utnyttja de nya sympatier man fått i världen på grund av Irans attack.

Israel har länge försökt få till stånd en internationell allians för att isolera Iran. Irans attack verkar ha åstadkommit något som liknar det.

Så sent som i går beslutade EU att rikta nya sanktioner mot Iran.

Både Iran och Israel verkar nöjda med vad de uppnått. De har skickat sina signaler. De har spänt musklerna för den andra sidan.

Men den här ronden är över.

Nu kan de gå tillbaka till det proxykrig som pågått i decennier. Ingen av dem vill ha ett storkrig.

Så är allt lugnt nu? Kan vi sova gott om nätterna?

Nja, faran för ett storkrig må ha minskat för stunden men Mellanöstern fortsätter vara en krutdurk.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.

 
Enligt uppgifter i brittiska BBC nöjde sig Israel med ett väldigt begränsat angrepp därför att premiärminister Netanyahu skulle ha fått klartecken av president Biden att genomföra en markoffensiv i Rafah i Gaza där Hamas kvarvarande milismän och ledare antas gömma sig.

Jag har svårt att tro att det är sant med tanke på hur hårt Biden gått ut offentligt och varnat för en markoffensiv där civilbefolkningen skulle drabbas hårt.

Men Netanyahu har definitivt inte givit upp planerna på en markoffensiv för att krossa det som finns kvar av Hamas och förhoppningsvis få ut några ur gisslan levande.

När det akuta läget med Iran nu verkar vara över kan Israel åter koncentrera sig på Gaza. Ingen vet om och när det kommer en offensiv men Gazakriget är definitivt inte över.

Däremot kan den minskade spänningen med Iran leda till att förhandlingar om en tillfällig vapenvila i Gaza kan återupptas. De har pågått i månader utan att ge något resultat därför att både Hamas och Israel vägrat att ge efter på sina krav.

Kanske har förutsättningarna nu ändrats.

Irans ledare Ali Khamenei.

 
Men Netanyahu har också tagit en stor inrikespolitisk risk genom att inte slå till hårdare mot Iran. De högerextrema elementen inom hans egen regering kommer att rikta stark kritik mot premiärministern för att han inte tog tillfället i akt. De hade velat se israeliska bombattacker mot Irans kärnanläggningar. Israel är övertygat om att Iran bara är månader från att utveckla egna kärnvapen. Något man ser som ett existentiellt hot eftersom mullorna i Teheran har som uttalat mål att utplåna den judiska staten.

Ett bombangrepp mot kärnanläggningarna skulle ha sinkat Irans planer.

Nu kommer de högerextrema i stället att öka pressen på Netanyahu att krossa Hamas en gång för alla. 

Bosättarpartierna har en hållhake på premiärministern. Lämnar de regeringen så tvingas Netanyahu avgå.

Under tiden kan omvärlden åtminstone andas ut för en stund. Ett tabu har brutits genom att Iran och Israel direkt attackerat varandra.

Väldigt lite talar för att det inte kan hända igen.

Följ ämnen i artikeln