Att förbjuda abort är en uppfinningsrik slags tortyr

Protester mot HD:s beslut.

Vi sitter kring midsommarbordet med blommor i håret och läser att högsta domstolen i USA har upphävt rätten till abort. När det nu blir upp till varje delstat att själva besluta i frågan väntar man sig att hälften av staterna kommer införa abortförbud. Det sägs att föda barn är som att bryta tjugo ben i kroppen på samma gång, säger min syster. Jordgubbar och glass ligger på tallrikarna. En tvångsförlossning är en uppfinningsrik slags tortyr.

Men det är förnedringen i det här beslutet som jag tror är värst. Det händer något med en människa när hon förnedras. När en majoritet av vuxna män säger till henne att hon inte har förstånd nog att kunna bestämma över sig själv, sitt liv och sin kropp. När hon omyndighetsförklaras på det här sättet.

 

Den amerikanska högern delar memes i sociala medier där Roe v. Wade kastas i papperskorgen. Att människor någonsin ska kunna mötas känns omöjligt när vi firar och sörjer samma sak. De vill att vi ska kalla dem pro-liv men det är en förolämpning. Amerikanska studier har spått en ökad mödradödlighet på dryga 20 procent om alla planerade aborter skulle förbjudas. Bland svarta kvinnor skulle den siffran stiga till 33 procent ökad dödlighet. Att allt detta sker efter både MeToo och Black Lives Matter-rörelsen är nästan parodiskt. I ett desperat försök att kontrollera människor har man kidnappat religionen.

I sociala medier sprids bilder som säger att inte ens våldtäkt och incest kommer vara anledning nog att få göra en abort i vissa stater. Det är såklart vidrigt. Men det visar också på hur vi gärna vill rättfärdiga aborträtten med fruktansvärda brott. Det klart att det bästa vore att aldrig ha oskyddat sex. Men det händer. Det händer för att man blev tagen av stunden. För att man inte vågade fråga om en kondom, man ville inte verka jobbig. För att kondomen gick sönder. För att man tänkte att en gång är ingen gång. För att man var så in i helvete kär. För att man var 15 år. För att man var 35 år.

 

Vi sitter kring midsommarbordet med blommor i håret och säger att det här aldrig skulle kunna hända i Sverige. Men det klart, säger vi, USA är alltid högst närvarande i vår vardag. Och när det skickas så här tydliga signaler på att något ska ses som skamfyllt behövs det sällan lagar eller regler för att hålla människor tillbaka. Skam har en tendens att överträda landsgränser. Det här skulle aldrig kunna hända i Sverige, upprepar vi för varandra. Fast det klart, i USA pratar man om att det är de reproduktiva rättigheterna som har kränkts. I dem ingår självklart också rätten till att få föda ett barn tryggt. Som att få plats på förlossningsavdelningen på NÄL.

Att säga att USA:s beslut är att gå tillbaka i tiden är fel. För ny teknik kommer bland annat göra det mycket enklare än tidigare för myndigheter att spåra upp olagliga aborter. Men det för ändå tankarna till kvinnor från förr. Jag tänker på något aktivisten Audre Lorde skrev. ”I am not free while any woman is unfree.”

Följ ämnen i artikeln