Då blir Putins på förhand givna seger ett svaghetstecken
Frågan är om det som vanligt blir en segermarginal kring 80 procent eller om Putin den här gången känner sig tvungen att visa upp mer sovjetiska siffror närmare 99 procent.
Att han blir återvald i skenvalet som startar i morgon råder det ingen tvekan om.
För säkerhets skull har Putin låtit förbjuda alla kandidater som ens har en chans att utmana honom.
Detta är det första valet sedan Vladimir Putin förvandlat Ryssland till en ren diktatur. Ett val som pågår i tre dagar och där ”resultatet” blir klart i början av nästa vecka. Tidigt i hans karriär fanns det åtminstone en illusion av att det rörde sig om något sånär demokratiska val.
Men Putin har ända från början sett till att inga av de kandidater som tillåts att ställa upp i valen har någon verklig chans att utmana honom.
När den dödade oppositionsledaren Alexeij Navalnyj ville ställa upp i valet 2018 fick han nobben. Den här gången satt han i fängelse i Sibirien när han med stor sannolikhet blev mördad av regimen. De exakta omständigheterna är oklara och det är osäkert om vi någonsin får veta sanningen. Andra ledande oppositionella som Vladimir Kara-Murza och Ilja Jasjin sitter fängslade.
Navalnyjs änka Julia, som tagit över hans roll som oppositionsledare, kallar valet för ”total fiktion och fejk”. Det blir intressant att se hur många ryssar som följer hennes uppmaning att rösta på någon annan än Putin – eller bara gå till vallokalen utan att rösta som en form av demonstration.
Någon revolt mot makten från breda folklager är dock inte att vänta i närtid.
Två kandidater samlade i år in tillräckligt med namnunderskrifter för att kunna ställa upp mot Putin. Både Boris Nadezdin och Jekatarina Duntsova var öppet emot kriget i Ukraina. Båda hindrades från att ställa upp. Sannolikheten att någon av dem på allvar skulle ha kunnat utmana Putin var liten men den ryske presidenten ville inte riskera proteströstning där kriget och hans hantering av det ifrågasätts.
Bytte jobb
Samtidigt har Putin och hans maktapparat ett behov av att utåt visa upp en folklig legitimitet. Det visar inte minst det faktum att regimen lagt ner tio miljarder kronor på att få folk att gå och rösta och att Putin rest runt i landet på valrörelse trots att han egentligen inte behöver.
Till skillnad från en del andra envåldshärskare har Putin alltid varit noga med att ändra grundlagen på ett sätt som legitimerar hans handlingar.
Så var det när han bytte jobb med den trogne vapendragaren Dmitri Medvedev som valdes till president 2008. Putin blev premiärminister men tog över mycket av presidentens maktfunktioner. 2012 bytte de två jobb igen.
När jag hösten 2019 tillbringade några veckor i Moskva var det stora diskussionsämnet hur Putin skulle göra för att än en gång kunna fortsätta behålla makten på ett legitimt sätt.
Svaret blev att låta Duman, det ryska parlamentet, än en gång ändra grundlagen så att Putins tidigare presidentperioder nollställdes. Därmed kan han sitta kvar till 2036 då han är 83 år.
För en utomstående betraktare är en sådan legitimering av makten skrattretande tunn och ohederlig. Men många ryssar rycker bara på axlarna.
Putin har alltid haft ett betydande stöd hos den ryska befolkningen tack vare att han under sina första presidentperioder levererade både höjd levnadsstandard och ökad stabilitet efter Jeltsinårens kaos.
Utraderad opposition
I dag när landet befinner sig i krig och oppositionen i praktiken är utraderad är det inte konstigt att Putin fortfarande har stöd i de breda folklager – som är helt hänvisade till den av Kreml kontrollerade statliga televisionen för sin verklighetsbild.
Utan nästan några utländska medier på plats för att bevaka valet eller stämningen i Ryssland är det oerhört svårt att bedöma hur stort stödet egentligen är. Men Putin har tur med tajmingen av valet. Efter den katastrofala inledningen av kriget har vinden vänt åtminstone en aning och det känns som Ryssland har ett visst momentum längs den ukrainska fronten.
Levada brukar kallas det oberoende opinionsinstitutet i Ryssland. Frågan är hur oberoende de kan vara i dagens Ryssland. Deras mätningar säger att runt 80 procent av ryssarna tänker rösta på Putin.
Sitt bästa officiella valresultat gjorde Putin 2018 då han fick 77,5 procent av rösterna. Men redan då förekom omfattande fuskanklagelser och resultatet ifrågasattes av internationella valövervakare.
Den här gången har inga valövervakare från säkerhetsorganisationen OSSE bjudits in och möjligheterna för Putin att fuska är större än någonsin tidigare.
Kanske känner han ett behov av att kunna visa upp rekordsiffror i ett läge då han startat en storskalig invasion av ett grannland.
I Sovjetunionen brukade kommunistpartiet se till att få nära hundra procent av rösterna. Något västvärlden gjorde narr av men som de sovjetiska ledarna såg som ett sätt att befästa sin makt.
Det mest intressanta med dagens låtsasval i Ryssland blir att se om Putin känner ett behov av att gå samma väg.
I så fall är det ett tydligt svaghetstecken.