Tekniken tar bort valkarna som stör
Läs Monica Gunnes kolumn
I helgen träffade jag en kvinna som jag har känt i hela mitt liv.
Men jag kände inte igen henne.
Jag kände inte igen henne, därför att hon hade blivit för ung.
Min vän är sjuttio år, men den här kvinnan var ju inte en dag äldre än trettiosju.
Jag stirrade in i ett cremefärgat och rosigt och bulligt ansikte. Ett ansikte utan anletsdrag. Jag letade efter min vän, men hon fanns inte.
Hon var utraderad. Hennes personlighet hade runnit ut i något mjukt och slätt.
Min vän var borta.
När hon talade var hon sig lik. Det var samma fräcka analyser och lek med ord. Men jag kunde inte koncentrera mig på vad hon sa.
Jag bara stod där och försökte få ihop hennes yttre och inre. Att para ihop den släta och ointressanta utsidan med den raspiga och hisnande insidan.
Det gick inte. Jag fick inte ihop det.
Men jag vet, jag måste vänja mig.
När det gäller kvinnors (och mäns) längtan efter att se trettio år yngre ut så finns det ingen väg tillbaka.
Det här är teknik. Det här är teknikutveckling.
Och en teknikutveckling som finner en marknad går inte att stoppa. Den drar i väg över stock och sten, den galopperar över hav, land och vatten. Och överallt i världen där det uppstår ett veck, en rynka, en valk eller något skvalpigt och hängande löst, så kommer tekniken att hitta en lösning.
Operationer, laserstrålar, botox, fillers och allt annat nytt i teknikväg kommer snart att förändra nyllet på varannan kvinna i den rika världen.
I måndags var två kollegor och jag och fotograferade oss i en studio på Söder. Vi är 60+ och vi skulle se lyckliga och osannolika och glamorösa ut. Och vi bjöd till. Vi sminkande oss. Vi drog in magen till ryggraden. Vi hade lösögonfransar. Vi var uppklädda till tänderna.
Och när vi inte var nog så hjälpte tekniken till.
Foto-retuschen tog bort allt ”störande”. Allt som ”störde” bilden.
A sa: ”Mina valkar syns i den här klänningen.”
Fotografen: ”Det gör inget. Det tar jag bort.”
S sa: ”Mina bröst är för stora.”
Fotografen: ”Det gör inget. Jag gör dom mindre.”
Jag sa: ”Mina överarmar dallrar.”
Fotografen: ”Det gör inget. Det tar jag bort.”