Klasskillnader syns inte längre utanpå

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När jag var liten kunde man se om folk var fattiga eller inte.

Man kunde se det på utsidan. Utanpå. Det syntes på kläderna, håret och skorna. Det märktes på gesterna, språket och attityden.På sättet att gå.

Klasstämpeln var som ett kastmärke. Ingen kom undan.

I min familj talades det aldrig om klass. Inte ett pip. Och i backspegeln vet jag inte vad det kan bero på, men jag antar att det handlade om principen om allas lika värde. Att det i grund och botten inte var någon skillnad på människor – och då var det inte så mycket att orda om.

Oups, det där kanske inte lät så klockrent, men tyvärr – har ingen vettig förklaring.

Hur som. Man märkte ju ändå att det var nåt, att det fanns en skillnad. Att det fanns en knivskarp, men ändå diffus skillnad, som man inte förstod vad det var.

Och man undrade.

Man undrade varför en del kompisar hade lappade kläder och trasiga tänder. Och varför de hade så lite möbler hemma? Varför hade de inga badkar och inga leksaker?

Så grep samhällsutvecklingen in. Och det var klasskamp, folkhem och badkar till alla. Och skillnaderna som fejdade i väg. Men det skulle bli mer. Så kom det revolutionära sextiotalet och det militanta sjuttiotalet. Paroller, manifestationer och kvinnors rättigheter. Och sedan blev det en glad fest på marknadstorget. Det glassiga åttitalet och teknik fixerade nittiotalet.

Och nu det egotrippade tvåtusensju. Vart tog skillnaderna vägen? Om jag går ut här på Folkungagatan så kan jag inte längre avgöra vem som är riskkapitalist och vem som lever på arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins sänkta a-kassa.

Folk ser ungefär likadana ut. De har samma bulliga dunjacka och bruna skor.

Skillnaderna syns inte längre – de syns inte utanpå.

Så därför hyllar jag materialismen, den galna köpfestens långa ringdans.

Design till alla. Prylar till alla. Mode till alla. Pocketböcker och vita tänder till alla. Bloggar till alla. Hennes & Mauritz – halleluja. Ikea – halleluja. Bara det inte syns utanpå att du är fattig.

Klass? Ja, hur var det nu igen?

Och hur var det med den där obegripliga tystnaden?

Finns det några skillnader att tala om? Finns det några avgörande skillnader i livsvillkor bakom de där bulliga och sköna dunjackorna.

Och i så fall – hur ser de nya skillnaderna ut?

Vet du det?

Monica Gunne