Varför ljuger Löfven om Alliansen?
GÖTEBORG. Det är konstigt att Stefan Löfven inte lär sig.
När han ska nita Alliansen tar han hjälp av halvsanningar eller rena lögner.
Han borde kunna bättre.
Läget är inte optimalt för statsminister Stefan Löfven (S). I väljarbarometrarna ligger stödet för Socialdemokraterna stabilt parkerat på en betydligt lägre nivå än valresultatet 2014.
Löfven och hans parti har med andra ord gjort väljarna besvikna – och kanske lite vilsna.
Många frågar sig vad Socialdemokraterna egentligen vill, vad målet är för verksamheten och hur Socialdemokraterna vill ta oss dit.
Till och med deltagandet i första majfirandet sänder orossignaler. För två år sedan tågade tvåtusen personer för S i Göteborg. Förra året var de 1 500, i år 1 250, trots att statsministern själv var dragplåstret. (Statsvetarna vid Göteborgs universitet har räknat, de har gjort det till sin grej.)
Toppat med en fullskalig kris för koalitionspartnern Miljöpartiet gör att Stefan Löfven har behov av att sätta ner foten, stå upp för någonting, överraska positivt.
Tyvärr tog han inte chansen i sitt femte första maj-tal som S-ledare, det andra i Göteborg. Talet var hyfsat men inte mer.
Bra – men varför begränsa?
Dagens nyhet klarade han av redan på en presskonferens tre timmar före talet.
Den statliga sektorn ska om fyra år ha femtusen praktikanter som med avtalsenlig lön utför enklare arbetsuppgifter som annars inte blir utförda, exempelvis digitalisera arkiv. Platserna viks för dem som står längst bort från arbetsmarknaden under som mest två år.
Nya pengar tillförs inte. Arbetsförmedlingen får för stora anslag till subventionerade anställningar och skickar årligen tillbaka pengar till statskassan.
Det här är utan tvekan en bra grej. Genom beredskapsjobbet får man inte bara lära sig de aktuella arbetsuppgifterna. Man tvingas också lära sig hur man uppträder på en arbetsplats och, om man inte redan gör det, lära sig tala svenska.
Men varför begränsa sig till femtusen platser om fyra år?
Säger saker som inte stämmer
Löfven tog självfallet tillfället i akt att hoppa på Alliansen. Det är inte en konst han behärskar.
Man brukar säga att lögner, personangrepp och höjd röst tillgrips när de egna argumenten tryter. Kan det vara så illa i Löfvens fall?
Han säger nämligen saker om sina motståndare som inte stämmer.
För det första är inte alternativet till en koalition mellan S och MP en ”blåbrun sörja”. Det kan vara en regering med enbart S, med S, V och MP eller till och med en som sträcker sig över blockgränsen.
Det är inte heller så att Moderaterna vill lagstifta om sänkta löner. De vill inte, läs noga, inte, lagstifta om sänkta ingångslöner och de vill inte sänka lönen för dem som redan har ett jobb.
Däremot önskar de att parterna sänker ingångslönerna i kollektivavtalet så att det ska bli mindre dyrt att anställa framför allt unga.
Löfven påpekade också att arbetslösheten var högre när Alliansen röstades bort än när de tillträdde. Det är korrekt.
Men under mellanperioden gick världen igenom den djupaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet, miljontals människor blev arbetslösa.
Men det glömde (?) Löfven att säga. Liksom att återverkningarna, trots eller tack vare, den dåvarande regeringens agerande blev förhållandevis milda.
Stefan Löfven vet givetvis allt det här. Men det är märkligt att han inte hittar bättre sätt att nita allianspartierna än halvlögner.