Ett framtida krig är långt ifrån uteslutet

Sedan medeltiden har Sverige haft 33 krig med Novgorod/Ryssland, det senaste utkämpades 1808-1809 då Finland rycktes loss från det svenska riket och blev ett ryskt storfurstendöme.

Det finns inga garantier för att vi har kommit i historiens mål, så att säga, och aldrig mera tvingas in i ett krig. Tvärtom, historiens erfarenhet talar för att ett framtida krig är långt ifrån ute­slutet.

Den märkligaste rysk-svenska historien utspelades 1743. Då hade vi nyss för­lorat ett snöpligt krig mot Ryssland. Fredsvillkoret var att vi valde en släkting till den ryska kejsarinnan till svensk tronarvinge. Det var så Adolf Fredrik av Holstein- Gottorp kom till Sverige, han som skulle bli far till Gustav III. Danmark väntades anfalla när som helst och i Dalarna reste sig bönderna för att marschera mot Stockholm, där de massakrerades framför kungliga slottet i den så kallade Daldansen.

I det läget då nya uppror hotade inne i landet och ett nytt krig var på väg med Danmark, bad den svenska regeringen Ryssland om militär hjälp. Ryssarna skulle hjälpa den svenska regeringen att hålla ordning på det svenska folket och slå vakt mot Danmark.

Trupper med tolv tusen ryska män anlände i 30 galärer. På Karl XII:s dödsdag den 28 november 1743 marscherade två ryska regementen genom Stockholm med flygande fanor och klingande spel. Resten av de ryska förbanden förlades i Norrköping, Nyköping, Norrtälje och i Stockholms skärgård. På varje förläggningsort byggdes ett sjukhus och en ­bastu för soldaterna. Officerarna inkvarterades hos svenskt herrskapsfolk, man­skapet där de kunde få plats.

Chefen för de ryska styrkorna i Sverige var generalen James Keith, en skotte i rysk tjänst som varit med om att be­segra den svenska armén i Finland och varit generalguvernör i Åbo. Han och hans finlandssvenska älskarinna Eva Merthen slog sig ner i en sjurummare på Riddarholmen, inte långt från Kungshuset, där kungafamiljen bodde på den tiden. Keith blev den nya politiska stjärnan och den naturliga medelpunkten i det sociala livet.

Ryssland ersatte Frankrike som den dominerande faktorn i svensk politik. Nu var Sverige mycket nära att bli en rysk vasallstat.

Rykten cirkulerade om att ryssarna planerade en statskupp och att Sverige skulle bli som Polen var just då, upp­delat i intresseområden. Sverige skulle delas mellan Ryssland, Danmark och Preussen. Ryska regeringen behövde bara be­ordra general Keith att ta makten, Sverige hade just då ingen militär makt att sätta emot de ryska elittrupper som låg i Stockholmsområdet.

Situationen var ytterst allvarlig. Då skedde ett uppvaknande och en nationell väckelse i Sverige. Ryssarna måste ut på smidigaste möj­liga sätt. Bakom ryggen på ryssarna lyckades diplomaten Carl Gustaf Tessin nå en fredsuppgörelse med Danmark.

Då det krigshotet var borta, kunde svenska regeringen höja tonen mot de ryska ”hjälparna” .

Missnöjet mot ryssarna hördes då redan från alla de ryska förläggnings­orterna där myndigheterna och vanliga svenskar klagade över ryssarnas krav och beteende. Det var vanligt med bråk och slagsmål.

Sommaren 1744 försvann den ryska armén, den behövdes på andra ställen. Kvar på kajen fanns gråtande kvinnor, många med små barn i famnen. Andra med barn i magarna.

Det visade sig att femtiotre svenska kvinnor och åtta småpojkar hade smugit sig ombord på de ryska fartygen. De hördes aldrig mera av.

Men det visade sig också att ett fyrtiotal ryska soldater hade deserterat och gömde sig hos svenska kvinnor och bekanta.

Förmodligen finns det i dag flera tusen svenskar som härstammar från de ryska soldaterna, både från dem som stannade kvar och från ­alla dem som gav sig iväg innan barnen föddes.

Visste du att ...

… Stora Dal­-dansen sommaren 1743 var den sista och ytterst blodiga folkresningen i ­Sverige. Över hundra­fyrtio dal­karlar mejades ner och ­flera hundra skadades då överste Carl Otto Lagercrantz kommenderade attack med ­artilleri och kavalleri. Dal­karlarna protesterade mot höjda skatter och svåra förluster för dalkarlarna i finska kriget.

… den skotske generalen James Keith, fyrtioåtta, som var den mäktigaste mannen i Sverige 1743, hade varit officer i krig från Svarta havet till Bottniska viken. Då äventyret var slut i Stockholm gick Keith över i preussisk tjänst och blev generalguvernör i Berlin. Då sjuårskriget utbröt stupade Keith i slaget vid Hochkirch. Hans älskarinna åkte då tillbaka hem till Åbo.

… det egendomligt nog har skrivits väldigt lite om den ryska armén i Sverige. En enda sammanfattande bok har utgivits - nämligen av Anders Persson som i ”Den farliga hjälpen” (1981) redogör för var trupperna blev förlagda och deras möten med svenskarna.

Följ ämnen i artikeln