Mordutredningen som havererade
Domen i mål B 9978-12, meddelad av Svea hovrätt tidigare i dag, bör bli obligatorisk kurslitteratur på Polishögskolan.
På lättbegriplig prosa förklarar nämligen domstolen hur en brottsutredning inte får bedrivas och passar i farten på att fria en ung man som på knasiga grunder dömdes till 16 års fängelse för mord.
Jag har skrivit om fallet tidigare:
Under julhelgen 2011 sköts en 26-årig man till döds i en lägenhet i Uppsala med ett skott i bröstet och två i huvudet.
En fyra år yngre man kom att misstänkas. Han och offret hade hamnat i bråk samma kväll som mordet skedde. Strax före dödsskjutningen pratade de i telefon. Några dagar senare flydde han utomlands.
Och som om det inte räckte med dessa besvärande omständigheter så har det enda vittnet till mordet, en ung kvinna, pekat ut 22-åringen, som hon för övrigt är bekant med sedan tidigare.
Tvärsäker – efter en dröm
Hovrätten har med andra ord fog för påpekandet att mannen på ett eller annat sätt kan vara inblandad i mordet.
Problemet med den unga kvinnans tvärsäkra utpekande i tingsrätten är att hon under de tre första polisförhören sade att hon inte hade en aning om vem mördaren, som hon hävdade var maskerad, var.
Men så drömde hon plötsligt att den unge mannen, redan utpekad som mördare i bekantskapskretsen, var skyldig. Och efter att ha gått till en psykolog visste hon i nya förhör att berätta allt möjligt.
Det här vittnesmålet är så osäkert att det i en normalt fungerande domstol hade behövts någon form av teknisk bevisning som understöd.
Kläder undersöktes inte
Som till exempel en bedömning av skottavstånd. Befann sig skytten i trapphuset eller i lägenheten då skotten avlossades? En sådan beräkning är fullt möjlig att göra och hade gått att väga mot tillförlitligheten i kvinnans berättelse. Men den gjordes aldrig.
Och varför gjordes ingen undersökning av hennes kläder? Hon har uppgett att hon satt på golvet en halvmeter från offret då de två sista skotten föll. Det finns skäl att anta att hon hade fått blod eller krutstänk på sig om uppgiften stämmer. Sådana fynd hade styrkt hennes berättelse.
Det finns onekligen ett och annat att undra över. I vilken utsträckning följde åklagarna objektivitetsprincipen, som finns nedtecknad i rättegångsbalken och innebär att åklagare har skyldighet att även ta hänsyn till omständigheter som talar till den misstänktes fördel?
Händer i princip aldrig
Den mördade har tidigare varit inblandad i skottlossning och en sprängning. Dessutom lämnade två av dennes vänner landet samma natt som skotten föll. Alternativa gärningsmän saknas således inte, men utreddes aldrig.
Och hur kan en tingsrätt döma en människa till 16 års fängelse utan någon annan bevisning än ett vittnesmål som framträdde i en dröm?
Att hovrätten efter bara en timmes överläggning släpper en dömd mördare händer i princip aldrig och säger en hel del om svagheten i åtalet.
Det mest egendomliga är dock den undermåliga polisutredningen. Den är, som hovrätten lakoniskt konstaterar, avgörande för utgången:
Skyldig kan ha gått fri
”Sammanfattningsvis anser domstolen att XX:s beskrivning av händelseförloppet endast i begränsad omfattning vinner stöd av den tekniska utredning som har åberopats i målet”.
Det kan vara så att en skyldig mördare har gått fri. Det är så de anhöriga till offret upplever det: för dem är domen en katastrof.
Men det kan också vara så att en oskyldig dömdes i första instans och att de egentliga mördarna sitter och dricker dry martinis vid någon bardisk utomlands.
Det enda positiva som finns att säga om den här soppan är att det förra alternativet trots allt är betydligt bättre än det senare.