Skyll inte på barnbarnen när äldre är ensamma
Ensamhet ökar risken för att dö i förtid.
Men vem ska förhindra den?
Mormor – eller barnbarnet?
Forskare vid universitet i Glasgow som följt en halv miljon britter i tolv år kan visa att ensamhet är dödlig.
Den som bor ensam och aldrig träffar vänner eller familj hade 77 procent högre risk att dö jämfört med sambor som träffade andra dagligen.
”Hälsa på mormor, annars kan hon dö”, blev rubriken i Aftonbladet.
Men rädsla för att annars bli skyldig till hennes död är inte en bra grund för samvaro med mormor. Ska umgänget bli trevligt, och regelbundet, måste båda parter få ut något.
En alternativ rubrik kunde vara: ”Hälsa på barnbarnen, annars kan du dö”.
För de yngre släktingarna har inte allt ansvar för vår tillvaro som äldre. Att skylla på barnbarnen när vi sitter ensamma duger inte. Vi får bjuda till själva också.
Själv tänker jag att det inte är säkert att det är slarviga barnbarn som orsakar äldres ensamhet. Den som är så ensam och isolerad att den riskerar att dö i förtid har förmodligen inga barnbarn.
Ensamheten kan också vara självvald. En del är introverta och skyr umgänge, andra är extremt sociala och träffar andra varje dag, även som pensionärer.
Det kan vara svårt att närma sig en tvärvigg som säger att han inte vill ha besök, även om han kanske innerst inne, enligt någon välvillig uppsökande person från kommunen, egentligen vill ha det.
Nuvarande regering under socialminister Jakob Forssmed öser ut pengar till olika projekt mot ofrivillig ensamhet. Visst vore det viktigt om den gick att avhjälpa. Men när jag ser vad pengarna ska gå till blir jag tveksam.
Någon som fått 200 000 kronor ska använda dem, enligt ”projektsamordnaren”, till att ”göra en kartläggning”. Min gissning är att inte en enda äldre person kommer att bli mindre ensam för de pengarna.
Utdelandet av skattepengar borde bygga på forskning om vad som verkligen avhjälper ensamhet.
Jag tror inte att det är att ”knyta föreningar närmare varandra”, ”hjälpas åt att sprida budskapet om det samlade utbudet” eller ”utifrån temat gemenskap skapa en digital adventskalender” som är andra exempel på vad Socialstyrelsens 98 miljoner till insatser för att motverka ofrivillig ensamhet går till.
Den andra gruppen, förutom dem över 85, som har hög andel ensamma är barn och unga. En av tre unga vuxna mellan 16 och 29 år känner sig ensamma och isolerade.
Så var det bitvis för mig, och under de perioderna var mormor extra viktig.
Hon var ofta hemma hos oss när jag växte upp. Vi spelade så mycket kinaschack att jag började se hela omgivningen i form av delar som man kunde hoppa över i olika mönster.
Som ung vuxen brukade jag åka hem till henne och äta. Ibland var mina kusiner där. Vid högtidliga tillfällen släktingarna från England. En gång, när muren fallit, kom en likadan liten tant från Tjeckoslovakien som var mormors syster.
Det var vad som band ihop mormor och mig: kinaschacket, maten och släkten. Det räckte för regelbundet umgänge tills hennes liv tog slut.