Skräcken för nya idéer
Därför kan de vara farliga
Svensk politik är skräckslagen för nya, omdanande idéer.
De kan bli farliga.
Men sällan mördande tråkiga.
När påsken ebbat ut kan vi påminna oss om att det finns människor med nya idéer. En av dem var Jesus. Han betraktades av de romerska härskarna som en uppviglare. En rebell som hotade ordningen.
Romarriket gick under. Men kristendomen består. Med över två miljarder följare.
Det här är inget ställningstagande för kristendomens brott genom tiderna. Bara ett konstaterande att en person med idéer och entusiastiska följare blev framgångsrik. Trots att han avrättades i unga år.
Men svensk politik lider av anemi. En skriande brist på nya, djärva idéer. För ett litet exportberoende land riskerar det att bli förödande. Utan innovationer lever vi farligt.
S lovade nästan ingenting
Nu säger någon stål utan kol, elektrifiering och batterier. Men är det en nya idéer? Inte i min värld. Det är annan, för klimatet bättre energi för redan existerande transportsätt och tillverkningsprocesser. Inte mer, inte mindre.
Dataspel säger någon annan. Jo, tack. Men skillnaden från schack är väl snarast att de är digitala i ställer för analoga. Det är fortfarande spel det handlar om.
I båda fallen är det dessutom inte politiken som varit drivande utan näringslivet. Även om politiken hjälpt till att bana väg för innovationerna.
Valrörelsen förra året var inte heller någon tummelplats för fräscha tankar. Moderaternas valmanifest rubricerades ”Så får vi ordning på Sverige”, alltså en typ av städverksamhet – inte nydaning. Socialdemokraterna lovade nästan ingenting.
Det närmaste man kom en positiv, framåtsyftande idé var Sverigedemokraternas ”Sverigehuset”, ett typhus som man skulle få gratis bygglov för. Rött med vita knutar i två våningar och flaggstång enligt bilden. Men inte heller det var nytt. Det liknade de egnahemsbyggen som sjösattes på 1920-talet för att arbetare skulle ha råd att bygga sig ett eget hem.
Nostalgitripp
Socialdemokraterna bestämde sig nyligen för att tillsätta en rad arbetsgrupper som förutsättningslöst ska arbeta fram partiets nya politik, det som de ska gå till val på 2026 men kanske också 2030. Idealet angavs vara det så kallade 90-talsprogrammet från 1989.
Men den friska framtidsoptimismen förtogs av att Magdalena Andersson envist upprepade att målet var ”Ett Sverige som är som Sverige”. Vad är det? En nostalgitripp, skulle jag säga.
Svensk politik har inte alltid lidit av idébrist. På 1800-talet kom folkskolan, gratis utbildning för alla. Åttatimmars arbetsdag och semester ökade människors frihet och hälsa. Allmän och lika rösträtt och utbyggnaden av barnomsorgen fick konsekvenser för jämställdheten mellan könen som få kunnat föreställa sig. Folkhemmet, miljonprogrammet var andra ambitiösa projekt.
Inga politiker deltog
På 1990-talet tillsatte regeringen Bildt en kommission ledd av nationalekonomen Assar Lindbeck för att ta Sverige ur den mycket djupa ekonomiska kris som landet befann sig i.
Inga politiker fick vara med, de hade bara hämmat. 113 mer eller mindre vilda idéer lades fram. Vissa genomfördes, andra inte. Göran Perssons gröna folkhem förverkligades inte heller men det var i alla fall en ny tanke. Lika illa gick det för hans vurm för att bygga en ny stad helt i trä.
Men nu är det dött. Inte sedan Centerns utkast till nytt idéprogram 2012, med bland annat månggifte och avskaffad skolplikt, har det vädrats särskilt många oväntade tankar. Inte här, inte i resten av Europa.
Människor som ägnar sig åt politik vill förändra, säger de. Men ramarna är snäva. Lappa och laga. Få ordning på. Städa.
Gör politiken tråkig
En förklaring kan vara att det är svårt. Världen är komplicerad. Ett exempel är atomkraften. För inte länge sedan skulle många länder resolut avveckla reaktorerna. Men inte längre. Krig och klimatkris har radikalt ändrat prioriteringarna.
Ett annat är att väljarna sällan imponeras av partier som vill genomföra radikala förändringar om de inte samtidigt garanterar mer trygghet. Partier som vill attrahera de stora massorna gör säkrast i att hålla sig på en smal medelväg.
Skräcken för nya idéer i politiken kan alltså förklaras med en rädsla att förlora väljare. Men det gör den mördande tråkig. Och kan bli livsfarlig för landet.
TRE SPANINGAR
Ett slags läger införs för nya asylsökande 1 april nästa år. Den som inte bor där under hela asylprocessen och som inte är ”skötsam” ska inte få dagersättning. Det får inte heller den som inte går den obligatoriska kursen i samhällsintroduktion. Lägren kallas för statliga anläggningsboenden.
Ett blodprov, eller vad det nu blir, som tas på slumpvis utvalda resenärer till Sverige ska utredas av Folkhälsomyndigheten. Testet ska vara frivilligt och avsikten är att upptäcka smittsamma sjukdomar. Om det gäller även boende i Sverige och vad man ska göra med dem som vägrar är oklart.
Musikalen ”Socialdemokraterna - the musical” på Stadsteatern i Stockholm har fått stor uppmärksamhet. Den bygger på en norsk förlaga och handlar om hur S hanterar en valförlust. Men S (i Sverige) ökade i valet. Maktförlusten berodde istället på att C och V backade. Storyn haltar därmed något.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.