Ensamkommande barn planerar kollektivt självmord
Ensamkommande barn som tar sina liv eller som planerar kollektivt självmord.
Det är sannerligen på tiden att barnombudsmannen i morgon träffar flera myndigheter för att diskutera hur denna skam för Sverige ska stoppas.
Nätverket "Vi står inte ut" slog i förra veckan larm om hur ensamkommande barn i slutna forum på nätet triggar varandra att ta sina liv.
Kollektiva självmord planeras, planer kring tillvägagångssätt blandas med spekulationer om vem som blir den nästa som inte orkar leva längre.
Det finns ingen statistik över hur många ensamkommande ungdomar som tar sina liv eftersom de som inte har fått uppehållstillstånd inte heller har personnummer, men det har konstaterats att minst sex pojkar från Afghanistan har begått självmord det senaste halvåret.
Psykologer och andra vuxna som kommer i kontakt med ungdomarna ser en tydlig koppling mellan det ökade antalet självmord och självmordsförsök och fjolårets nya tillfälliga asyllag för ensamkommande barn samt med Migrationsverkets allt mer frekventa åldersuppskrivningar.
Även Barnombudsmannen har noterat att dessa barn tycks må sämre och sämre. Två undersökningar som myndigheten har genomfört visar att många barn mår dåligt redan vid ankomsten till Sverige.
Att uppbrott från sin familj, flykt och traumatiska händelser sätter sina spår bör inte överraska någon. Men undersökningarna visar också att situationen för många barn förvärras ytterligare under asylprocessen.
Det är mot denna bakgrund glädjande att barnombudsmannen Fredrik Malmberg i morgon har kallat till sig ansvariga tjänstemän på Migrationsverket, Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg.
Samtliga dessa myndigheter har anledning att se över sitt ansvarsområde. Kan hanteringen av asylansökningarna förbättras? Gör kommuner och sjukvård tillräckligt? Vilka möjligheter till ett förbättrat samarbete mellan instanserna finns?
Självmordsbenägenheten är nu inte det enda problemet. Anna Maria Corazza Bildt, moderat EU-parlamentariker, slog nyligen larm om att 1800 barn tros ha försvunnit sedan de anlänt till Sverige.
Vad har hänt dessa barn? Hur många av dem är utsatta för grov organiserat brottslighet som prostitution? Vilka förhållanden lever de under? Hur många av dem utsätts för våld?
Vi vet i princip ingenting om deras öden. Vare sig polisen eller socialtjänsten utreder försvinnanden. Och Migrationsverkets statistik över dessa barn har stora brister, visar en undersökning.
Ett barn som flyr till Sverige från krig och förföljelse ska skyddas. Vi måste lyssna på deras nödrop. Att vi rycker på axlarna åt deras försvinnanden är oacceptabelt.
Regering och myndigheter måste ta ett större ansvar för dessa barn. Detta är Sverige år 2017, inte Charles Dickens London på 1800-talet.
LÄS OCKSÅ:
Nya asyl-Sverige: Så många får nej till att stanna – lista land för land