Man kan fråga sig om Wallström ens kunnat ordna drevfritt boende
Hennes Excellens utrikesministern borde förstås ha införskaffat en tältsäng att bädda upp i tjänsterummet efter arbetsdagens slut. Något annat sätt att ordna sitt boende i Stockholm utan att väcka liberalernas traseri synes icke ha stått henne till buds.
Så ser det åtminstone ut när man följer drevet i DN och Expressen. Men liberalernas spelade upprördhet tyder på att också arrangemanget med tältsäng snart skulle ha förvandlats till affär och drev. Ledarskribenterna skulle ha upptäckt att tältsängen inte förmånsbeskattats. Eller kanske inte förmånsbeskattats på rätt sätt, det skulle till nöds också duga. Varvid drevet handlat om utrikesministern som skattesmitare.
Man måste alltså fråga sig om det hade funnits någon enda metod för Margot Wallström att ordna drevfritt boende när hon fick jobb i Stockholm.
En av de upphetsade drevkarlarna i DN kommer visserligen med en rekommendation, ehuru något oklar. Ledarskribenten Helmerson skriver - under samlingsvinjetten ”Wallströmhärvan” - att utrikesministern borde ”ordnat (boendet) på vanligt sätt”.
Vad ledarskribent Helmerson menar med vanligt sätt framgår inte. Han kan inte mena att ordna bostad genom kontakter, även om det är både vanligt och lagligt. Återstår då två möjligheter, antingen att köpa en bostadsrätt eller stå 13 år i bostadskö. Och under väntetiden fixa en tältsäng?
Jag slår vad om en flaska champagne att ingen enda av dessa djupt indignerade liberaler skaffat en stockholmsbostad genom 13 år i bostadskön.
Eller också skulle Margot Wallström ha köpt en bostadsrätt? Men för det första vore det enligt ledarskribent Helmerson bevis på att hon ”smiter före i kön”. För det andra hade hon smitit med hjälp av pengar, vilket är tillåtet för liberaler och högerfolk men knappast för socialdemokrater. Och så hade det blivit drev i alla fall, smitning är smitning.
Till de mera kuriösa inslagen i liberalernas drev hör insinuationen att Margot Wallström med sitt begränsade hyreskontrakt skulle ha mutats av fackförbundet som gjorde henne tjänsten, skandalgänget i Kommunal.
Åtskilliga liberaler låtsades på fullt allvar tro att här förelåg en muta. Och så vevade man i gång detta nya tema. Ingen brydde sig förstås om att ens fundera över vilka utrikespolitiska baktankar som rådde i Kommunals förbundsledning när de mutade. Ty redan misstanken vore illa nog, påstod man efter att själva ha fört fram misstanken.
Dags således för nästa led i kampanjen. De nya brottsmisstankarna anmäldes förstås till Konstitutionsutskottet. I sinom tid kommer saken att vevas i ännu en meningslös KU-förhandling som slutar i intet. KU-anmälan må vara rent okynne (ingen enda liberal tror att Margot Wallström har mutats med ett hyreskontrakt), men den förde det goda med sig att åklageriets avdelning för korruption tvingades inleda en förundersökning. Om man inte gjort det hade det nämligen verkat korrupt.
Som alla förstår kommer den utredningen att sluta med nedläggning. Expressen förutser som alla andra den utgången men varnar att då kommer ”S-märkta spinndoktorer att ta det som intäkt för att utrikesministern inte har gjort något fel”.
Visst, det kommer S-märkta spinndoktorer, som alla andra, att komma fram till. Men vore också det skumt? Inte ens ledarskribenterna på Expressen kommer att dra några andra slutsatser.
Det finns förstås en skandal i allt detta. Men det är inte Margot Wallströms fel att tillvaron är så ordnad att vilken som helst liten nyvald sverigedemokratisk riksdagsman omedelbart får tjänstebostad i Stockholm om den har mer än en timmes resväg. Så visst är det jätteskandal att statsråden inte omfattas av samma service. Där har ledarskribenterna något att bita i. För det är ju faktiskt inte klokt. Gör bara tankeexperimentet att försöka förklara denna skandal för exemplelvis en amerikansk eller tysk journalist: ”Jo, det var så att vår utrikesminister inte hade bostad och då …”
Nej, det skulle inte gå. Men den liberala hatkampanjen mot Margot Wallström har självklart politiska orsaker, även om liberalerna tycker det är kul med sossejakt.
Sverige har erkänt Palestina som första EU-land, Margot Wallström har gjort försiktiga påpekanden om Israels utomrättsliga avrättningar och hon har med rätta kallat Saudiarabien för en medeltida regim. Allt detta retade liberalerna till vansinne. Men i stället för att bedriva politisk opposition valde de den enklare vägen att krypa bakom den liberala pressens drevmaskin. Det var inte bara lättare. Utan också fegare.
För övrigt anser jag att ...
… SvD:s politiska chef Tove Lifvendahl klart vann veckans match mot GP:s politiska chef Alice Teodorescu om vem som skriver sämst: ”Om moral kompareras dubbelmoral behövs nu ett superlativ för att verbalt göra rättvisa till detta hyckleri. För det vi just bevittnat är en moralisk saltomortal: Margot Wallström hoppar politiskt bakåt i luften med vertikalrotation. Och risken för hårt fall är uppenbar” (17 jan).
… Lifvendahls näst bästa under senare tid var: ”Men god vilja är inte synonymt med idioti. Det finns punkter där Sverige nu skjuter sig i foten och kortsiktig oförmåga banar väg för långsiktiga problem”. Men var ligger Sveriges fot? I punkterna?