Tolv åtalade – bara två fällda i terrorjakten
Den nya svenska terrorlagstiftningen är lika tandlös som vag.
Av tolv åtalade misstänkta terrorister har tio friats eller dömts för annan brottslighet.
Sverige och resten av EU har sedan 2003 en terroristlag som USA redan en månad efter den 11 september 2001 krävde att vi skulle stifta.
Det är en lag med märkligt vaga formuleringar, som med rätta kritiserats för att inte riktigt definiera vad en terrorhandling egentligen är.
För poliser och åklagare med terrordille är lagen dock rena paradiset: alla möjliga beteenden, som till exempel att i ett avlyssnat telefonsamtal klaga på huvudvärk, kan vara misstänkt terrorism som bäst bekämpas med att sparka in dörrar i gryningen och slita upp oskyldiga ur sina sängar.
Det märkliga är att åklagarna trots dessa gynnsamma förutsättningar har mycket svårt att få blodtörstiga, potentiella massmördare inlåsta.
Några siffror:
Sedan lagen infördes har 29 personer gripits, 15 häktats, 12 åtalats och två dömts.
De dömda är två män med kurdisk bakgrund som skickat pengar till en irakisk organisation som stämplats som terroristisk.
Alla liberala svenskar som kämpade mot den sydafrikanska apartheidlagstiftningen med ekonomiskt stöd till ANC ska vara glada över att den här lagen är ett av samtidens påfund.
Utöver detta har två män som i december 2005 på ett eller annat sätt var inblandade i ett attentat mot en irakisk vallokal i Kista dömts. Men inte, som åklagaren ville, för terrorbrott, utan för bland annat stämpling till mordbrand.
Alla andra åtalade har förr eller senare friats.
Våra hårt arbetande terroråklagare skulle dock ha en betydligt bättre statistik om det inte fanns hovrätter.
För sju av de åtalade, däribland två svensksomalier som ställdes inför rätta efter att i telefonsamtal ha fantiserat om självmordsattentat, fälldes i tingsrätt.
2003 års lag har inte använts tillräckligt ofta för att det med bibehållen intellektuell hederlighet ska gå att dra alltför långtgående slutsatser.
Det är till exempel inte så att det uteslutande är muslimer som åtalas. De första som prövades enligt lagen var några nazister som enligt åklagare planerade att spränga riksdagen i luften.
Möjligen finns dock ett tillräckligt underlag för att hävda att juristerna i högre instanser värnar en rättsäkerhet som våra lagstiftare ansträngt sig för att underminera.