Jag är en konsumist och lider av prylmani
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-11-09
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Har du också blivit trött på att handla? Att komma hem med ännu en pryl som du inte behöver.
Eller ännu värre– att komma hem med något som du "bytt ut", och som du inte behövde från första början.
Det här har ett namn. Det kallas "påtvingad prylmani". Och knappt någon kommer undan. I alla fall ingen av oss som befinner oss i det kräktrygga "innanförskapet".
Vi har blivit konsumtionsoffer.
För inte alltför länge sedan köpte jag något på våren, något på sommaren, något på hösten och något litet på vintern. Årstiderna bestämde. Lätt och luftigt på sommaren. Ylle på vintern.
Och nu? Nu har allt flutit ihop. Det är alltid okey att shoppa. Och det finns alltid något att shoppa. Även sånt som jag aldrig i livet skulle tänka mig att köpa.
Och jag har också för mycket av allting.
För många blusar och toppar. För många kavajer, jeans, stövlar och skor. För många stickade koftor. Det är så proppfullt att jag inte vet vad jag har.
Jag är en konsumist. Nej, ingen sån där shopaholic som får puls av att köpa.
Utan en konsumist. Jag lever-därför handlar jag.
Det här är inget skämt. Det här är vad du och jag måste göra. Vad som förväntas att vi ska göra. Det är vår uppgift.
Att hålla konsumtionen i gång är hela poängen med vår existens. Det är belöningen för vårt svett. För vårt dagliga slit.
Strunt samma om det är doftljus, mobiler, platt-teve, en bil, en weekendresa, en tekopp eller ett duntäcke. Om det är soffor, kameror, villor, vaniljte, bostadsrätter eller en dvd.
Allt duger.
Det viktiga är att du tar ditt ansvar, att du ser till att det "byts ut". Att du konsumerar på din nivå, och att du hela tiden kommer hem med något fräscht, helst något som du inte hade tidigare.
Att konsumera är att dra sitt strå till stacken. Att hålla de ekonomiska hjulen igång.
Och det tjänar vi alla på. Eller hur?
Och tro inte, att jag ska börja gnälla. Att jag ska börja moralisera och åcka. Och ta ifrån oss det här billiga nöjet och börja tjata om "andra värden".
Om långsamhet. Att "vila i sig själv". Att sjunka ihop till en slarvig hög. Att vina, dansa och skratta.
Älska.
Allvarligt-jag är helt säker på att vi klarar av att göra både och. Om inte? Ja, just det. Om inte klimathotet slår till.