Ingen hejar på plocklandslaget

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-24

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Har ni hört talas om Plocklandslaget. Inte. Läs vidare.

För ett tag sedan var jag på en tillställning där Kocklandslaget firade att de hade gett ut en bok. På scenen stod männen - kockarna - uppradade, i fina stärkta vita kockrockar. Steffo Törnquist som annars sitter i TV4:s morgonsoffa var konferencier och en musikalartist sjöng om hur mycket hon älskade män. Det var verkligen en härlig hyllning, hela denna minigala, tillägnad männen i Kocklandslaget.

Ämnet "Varför är det ingen kvinna med i Kocklandslaget?" avhandlade Steffo Törnquist krystat och pliktskyldigt med ett snabbt skämt. Men visst är det en bra fråga. Jag menar, om nu kvinnor gör merparten av det obetalda hushållsarbetet fortfarande, om kvinnor i alla tider stått vid spisen och rört i grytan, borde det inte krylla av just kvinnor i Kocklandslaget?

Eller borde det inte finnas lika många kända äldre kvinnliga kockar med stjärnkrogar som det finns äldre manliga? Men nej. För så här är det.

Kvinnorna har inte tid att tävla om en plats i något så simpelt som kocklandslag. De är redan med i Plocklandslaget. Tänk på det nästa gång någon manlig kändiskock ger ut en bok eller lagar mat i teve. Bakom honom finns troligtvis - inte alltid, men troligtvis - en plockare.

Plocklandslaget jobbar i det undanskymda, plockarna är oavlönade och uthålliga. Proffsiga och effektiva. Plockaren plockar nästan alltid, det är en livsstil - smutsiga kläder, leksaker på golvet, framför allt disk, disk, disk.

Jag ska beskriva ett scenario så att ni får en tydlig bild av plockaren och hur hon - ibland en man men sällan en man - jobbar. Tyvärr direktsänds det inte i teve när Plocklandslaget tävlar. Men så här kan det se ut vid festligare tillfällen:

Den härligt matglade killen ni har bjudit in till dundermiddag. Hans två barn far runt i lägenheten eller huset. Efter barnen springer frun eller flickvännen. Er kock är så avslappnad att han gärna har publik när han lagar mat. Och helst ska man åååaha och oooaha mycket.

Hans tjej eller fru är lite uppe i varv redan eftersom hon måste hålla barnen ifrån spisen och hindra dem från att börja bråka samtidigt som hon häller upp era drinkar och småpratar lite om väder, vind, jobb och dagis.

Sedan blir det middag. Åh. Gudomlig mat. Ni turas om att med rätta överösa honom med komplimanger, "gud vad gott, det var det bästa på länge". "Äsch, det är så roligt bara, att laga mat", ler han sitt fräschaste leende och ni vänder er till frun med en blinkning och säger "vilken tur du har". Och för en sekund reflekterar ni över att hennes mun är mer formad som en grimas än ett tacksamt leende men bara i en sekund, för sedan fortsätter ni alla att njuta och sucka över det gudomliga ni just upplevt.

Sedan reser sig frun upp och hoppar i sin blåa plockoverall, sätter upp håret i en tofs och sedan börjar hon - plocka. Redan under middagen, för först måste hon göra rent för efterrätt och kaffe. Men också för att hon vet att låter hon det stå tar det sådan jävla tid och alla matrester hinner torka in. Så hon plockar med vindens hastighet medan hennes kockman njuter av fler komplimanger och vem vet, kanske en god cigg efter maten.

Hon sätter på kaffet och dukar fram kaffekoppar och tallrikar och skedar. De äter efterrätt och sedan plockar hon igen. Hon plockar in i maskinen eller i värsta fall börjar diska för hand.

Och hon får en hjälpande hand av den andra plockerskan, frun, som är på besök. Sedan går det andra paret hem och frun plockar undan det sista och då är diskmaskinen klar så hon plockar upp den för att slippa göra det i morgon.

Problemet för Plocklandslaget är att de helt måste klara sig utan komplimanger eller beröm. Ingen säger "gud vad fint du plockar in i diskmaskinen" eller "ojoj, vilken fart du har och vilken teknik du har när du plockar bort från bordet". Plocklandslaget har heller inga cheerleaders som beundrande tittar på när de plockar. Ingen ring runt diskmaskinen.

Nej, plockandet sker i total anonymitet oftast.

Högsäsong för Plocklandslaget är semestrarna. Framför allt då det ska grillas och många vänner kommer över på besök. Lågsäsong är vardagar och fiskpinnekvällar.

Belinda Olsson

Följ ämnen i artikeln