Staten gör fel – och du tvingas betala
Hur mycket status har en kund?
En simpel kund som står i en kassakö som ringlar som en boarom runt fruktdisken. Och som på nattkröken sitter med grusiga ögon och knappar in tre meter långa ocr-nummer till Vattenfall. Och som råkar få syn på räntan på SEB:s ”Enkla sparkonto”: 1,5 procent.
Jamen ursäkta, är det inte rätt?…?lågt?
Jag har surnat till över storföretagens smygande, förslagna sätt att försöka använda oss kunder som någon slags buffert och gratispersonal.
De är som om de räknar med oss. Att de räknar med vår tysta lojalitet.
Att vi ska hjälpa till.
Och att vi ska betala för det.
Som i går när jag hyrde ett dagrum på ett lyxhotell för 3?600 kronor. Jag frågade receptionisten om de hade fixat ett blädderblock och hon svarade: ”Du kan ju gå upp och kolla. Ta hissen till andra våningen.”
Personalen dirigerar och du gör.
Eller som Coop vid Slussen i Stockholm som inte särskilt framgångsrikt försöker uppfostra oss kunder att sköta hela kassalinjen. Man vill att vi ska väga frukt och grönsaker, leta streckkod, vända och vrida på paket, knappa in varor, fylla våra plastkassar och betala i automat.
Och vi som vägrar vara slavar. Vi som vägrar hjälpa till att fylla företagsledningens bonusfickor med semesterpengar och utbyggda verandor, vi får stå där i en särskild skamkö och vänta i evigheter på att få?…?betala.
Coop drar in på personal och du gör.
Så har vi de mystiska bankjättarna och deras sätt att förvandla våra pengar till sina. Möjligen är jag ute på hal is här, men testa mitt resonemang: bygger inte storbankernas affärsverksamhet till en ganska stor del på kundernas insättningar, besparingar och lönekonton?
Och hur belönas vi för det?
Vi belönas med noll procent.
Du och jag får noll procent ränta på allt det som vi sätter in på våra lönekonton.
Noll.
Och storbankerna går som tåget.
Så har vi eljättarna. Ett lysande och iskallt exempel på det växande kundföraktet. När staten avreglerade elmarknaden, så gjorde man det med huvudet under armen. Man gav de privata nätmonopolen makten över både strömmen och nätkabeln.
Det var fel. Det hade räckt med strömmen.
Och nu betalar vi för statens misstag via en hög elräkning.
Staten gör fel och du betalar.