S är på väg käpprätt åt helvete
Socialdemokraternas bottensiffror ställer krav.
Partiet måste göra en omstart. Den väg man slagit in på leder käpprätt åt helvete.
Socialdemokraterna är ett unikt parti. Det har ensamt lett landet i decennier och åstadkommit mycket bra. Men nu är det i olag. Det funkar inte, enligt Aftonbladet/Inizio.
Delvis beror det stora väljartappet på att Socialdemokraterna sitter i regeringen. Mellan val är det vanligt att väljarna straffar regeringspartiet eller -partierna eftersom de måste fatta en massa obehagliga beslut.
Men i tider av kris, som nu när terrorhotet är större än någonsin och flyktingkatastrofen sätter samhället på hårda prov, brukar stödet öka för det största regeringspartiet.
Det har inte hänt Socialdemokraterna. Stödet för dem har tvärtom fortsatt att sjunka.
Socialdemokraternas kris är i huvudsak hemmalagad, de bär själva ansvaret för att mindre än en fjärdedel av väljarna i dag skulle lägga sin röst på S om det vore val just nu.
Att det står så illa till kan sammanfattas i ett enda ord, oklart. Det är ytterst oklart vad Socialdemokraterna vill och vart de strävar.
Så har det varit sedan Stefan Löfven blev partiledare för tre år sedan. Under tiden i opposition var det lättare att dölja svagheten genom att puckla på den dåvarande regeringen.
Men i regeringsställning har den vinglande kursen blivit pinsamt påtaglig. I april svarade Stefan Löfven så här på frågan om det finns ett tak för hur många flyktingar Sverige kan ta emot.
– Nej, det finns ingen gräns.
I september, på en manifestation arrangerad av nätverket Refugees welcome, var öppenhet fortfarande ledmotivet:
– Mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt när nöden är stor.
Två månader senare deklarerade Löfven att Sveriges flyktingnivå skulle ner till minsta möjliga nivå med hänsyn tagen till de konventioner vi skrivit under. Migrationsminister Morgan Johansson (S) deklarerade flera gånger att flyktingströmmen skulle strypas till mellan 1 000 och 2 000 personer i veckan.
Men det är inget statsministern vill kännas vid:
– Det går inte att säga en siffra, säger han.
Oklart? Det är väl bara förnamnet.
Regeringens möjlighet att stänga Öresundsbron är ett annat tydligt exempel. Vem ansvarar för frågan? Statsrådet Anders Ygeman, Morgan Johansson eller Anna Johansson? Alla, verkar det som, eftersom alla uttalar sig. Ingen, kan man misstänka, eftersom ministrarna kastar bollen mellan sig.
Förslaget att regeringen ska få befogenheter att stänga Öresundsbron sågades av Lagrådet som tyckte förslaget var undermåligt på alla sätt. Men det brydde sig regeringen inte om, sade den. ”Vi lägger fram det ändå”, trumpetade Ygeman dag ett. Dag två drog han tillbaks det.
Övertänkta? Det kan man inte beskylla dem för.
Alliansen är nu fem procentenheter större än de tre rödgröna partierna. I valet var de rödgrönas övertag 4,2 procentenheter.
Stödet för de två regeringspartierna är nere på 28,8 procent, 9,1 procentenheter lägre än i valet i september förra året.
Alliansen har inte heller mycket att yvas över. Stödet för de fyra partierna har ökat med blygsamma 0,7 procentenheter sedan valet. Med tanke på den mycket svaga regeringen är det en prestation som föga imponerar.
Socialdemokraterna måste göra hemläxan. Ta reda på vad de vill och vart de ska gå. Sedan kanske det kan reda upp sig.