Munkarna fick klara sig utan tantmaffian

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

PEKING.

Jag var i Peking när munkarna började demonstrera mot militärdiktaturen i Burma och höll på att missa hela grejen.

Jag höll på missa de röda tröjorna.

Följde nyhetssändningarna i kinesisk tv och såg hur munkarna i Rangoon och Mandalay vände tiggarskålarna upp och ned och marscherade. Fredliga, men ändå beslutsamma.

Så blev den första munken dödad och då blev det svart. Det blev svart i rutan. Folkligt uppror var ingenting som de kinesiska myndigheterna ville att vi skulle veta mer om och medierna slutade rapportera.

Då kom ett sms från Sverige: ”Världens alla folk”, stod det, ”stöd våra modiga vänner i Burma och bär en röd tröja på fredag.”

Vi hade rådslag på hotellrummet. Klart vi skulle haka på. Klart att vi skulle köpa röda tröjor och demonstrera. Vi kanske inte skulle ställa oss på Himmelska fridens torg, det kunde kanske uppfattas som provocerande, men utanför lyxbutikerna på Wangfujing – där skulle vi väl kunna stå?

En tantmaffia med plakat. En tantmaffia som stöder munkarna i Burma.

Så Lotta och jag begav oss till en marknad där vi trodde att vi kunde pruta ner fem röda tröjor till ett ingenting.

Högg en glittrig röd DKNY-kopia.

”Nej”, sa Lotta, ”inget glitter. Det ser inte bra ut när man demonstrerar.”

Den här? Hittade något knalligt skärt.

Lotta: ”För mycket karamell.”

Den här då? Hakade ner något ärmlöst, urringat.

”Inget linne, det är för avklätt.”

Den här? Grävde fram en ljusröd kofta som jag provade.

”Du ser gravid ut”, sa Lotta. ”Tjock.”

Så äntligen en tomteröd t-shirt och Lotta nickade. Inte gillande, men inte ogillande heller. ”Do you have this in XL”, frågade hon.

”No”, sa flickan i båset, ”only small.”

Vi gav upp. Vi sa inget, men på ett ordlöst sätt förstod vi att de mänskliga rättigheterna fick klara sig utan oss. Och det var inte bara de röda tröjorna som fattades.

Det var något mer djup­gående och skrämmande.

Det var diktaturen.

Vi var i folkrepubliken Kina och en kommunistisk diktatur skulle inte gilla en svensk tantmaffia med plakat.

Har inte en aning om vad som skulle kunnat hända, om vi verkligen hade ställt oss där på Wangfujing.

Hur som – vi ”anpasslade” oss.

Vi smetade i stället något rött över läpparna. Och gled ut i den kinesiska natten.