Breivik skrattar åt vittnets berättelse
När mördaren, som har ställt sig på ett piano, skjuter sitt fjärde skott i Ina Rangønes Libaks kropp ger hon upp och tänker att hon dör.
Den unga kvinnan gungar nervöst fram och tillbaka på stolen, hennes berättelse är outhärdlig, men slutar så vackert.
Och Anders Behring Breivik, en man med ett något apart sinne för humor, fnissar och ler.
Ina Rangønes Libak, 22, pratar för fort i början, åklagaren ber henne vänligt att ta det långsammare.
Svarta strumpbyxor, rödblommig kjol, vit kofta, utsläppt hår. Hon var i köket i en stuga och diskade då hon hörde vad hon först trodde var smällare.
Men kamrater skrek, det var riktiga skott, de rullade i väg ett piano till ett hörn och lade sig bakom.
Så står plötsligt någon på pianot och skjuter.
– Jag minns att jag blir skjuten i armarna och tänkte att det här kan man överleva. Sedan skjuter han mig i käken, jag minns specifikt att jag tänkte det här är inte bra.
Breivik antecknar med sin böjbara gummipenna. Han har accepterat dagens fem vittnens vädjanden om att han inte ska sitta på sin vanliga plats utan på raden bakom, för att befinna sig längre ifrån dem han försökte mörda.
Finns det trots allt en gnutta empati i denna människa, eller är berättelsen så fruktansvärd att jag av självbevarelsedrift börjar leta efter någon form av anständighet?
– Sedan skjuter han mig i bröstet och jag minns att jag tänker att det här skottet dör man av.
Är det inte märkligt hur en människas tankar fungerar? Just den här kvinnan analyserar varje kula som träffar henne, drar rationella slutsatser om vad de betyder för hennes möjlighet att leva vidare.
En femte skott i handleden, sedan promenerar mannen vidare. Han har just mördat sju personer inne i rummet och är inte på långa vägar färdig med sin politik.
– Jag försökte stoppa blödningarna, men det var fem hål och jag hade bara två händer.
Terroristen fnittrar till. Det är varken första eller sista gången han gör det under förhöret. Vad i helvete är det som är så roligt?
Ina Rangønes Libak stapplar ut. Skriker att hon blivit skjuten, men panikslagna människor springer förbi henne.
Döda människor överallt. Hon vacklar över dem. Så stannar några upp. Hjälper henne till en säkrare plats. Tar av sig sina kläder, binder om hennes sår.
– De stannade kvar hos mig hela tiden. Trots att han fortsatte skjuta. De lämnade mig inte. De var fantastiska.
En vattendroppe från ett blad faller på henne. Hon tittar på det och hon tänker att det är ”konstigt att det är så fint och vackert och perfekt när världen runt mig raseras”.
Åklagaren ber henne visa upp sina skadade händer. Hon gör det utan att tveka, berättar med stadig röst.
Det är som att denna människa lyser upp hela salen. Hon vet att hon har något viktigt att berätta, hon vill hylla ungdomarna som räddade henne, hon har fortsatt att prata fort, men formuleringarna är fascinerande exakta, utan att ge intryck av att vara repeterade.
Det är vackra, intelligenta ord.
Den leende terroristen lägger huvudet lite på sned, tittar roat ut över publiken i sal 250: anhöriga till de döda, överlevande, reportrar och fotografer.
I säkerhet, på färjan över till fastlandet vädjar hon till en vän. ”Titta inte på mitt ansikte, inte i dag”.
– Du är så väldigt vacker, Ina, svarar vännen.
Någon månad på sjukhus. Vägen tillbaka har gått långsamt, varit mödosam. Hon har börjat studera igen, hon älskar livet, men plågas av mardrömmar. Hur överlevde Ina Rangønes Libak ens? Blir hon statsminister i Norge en dag?
DAG 19
Fem överlevande vittnade mot Anders Behring Breivik i går. Två av dem valde att vara anonyma. 22-åriga Ina Rangønes Libak berättade om hur hon sköts inte mindre än fem gånger.