Nordisk krog i Asien räddade midsommar
I dag är det en och annan som
vaknar med en vissen blomsterkrans i håret, andra vaknar kanske med vad som känns som en mässingsorkester innanför pannbenet. Att det är midsommarhelg har nog ingen svensk missat.
Men det kan hända. Det hände mig en gång på den tiden jag var korrespondent på andra sidan jorden. Japaner, kineser och indier är skickliga på det mesta, men midsommar vet de inte mycket om.
Sålunda satt jag en dag på ett hotellrum långt borta och försökte få växeln att förstå att min tidning, som var störst i Norden, självklart svarade om man bara ringde upp den. Efter många försök återkom växeln med beskedet: ”De säger att det är något slags midsommar, allt är stängt i Sverige.” Det stämde, jag kollade i almanackan. Där satt jag med ett lysande reportage som ingen ville ha.
Försänkt i djupa tankar vankade jag melankoliskt gatan fram i den tropiska midsommarhelgen, där monsunmolnen tornade upp sig över horisonten men allting var som en helt vanlig arbetsdag. Då upptäckte jag plötsligt den Nordiska Krogen.
I varje världsstad med självaktning finns det numera minst en restaurang med namn som Stockholm, Tre Kronor eller åtminstone Viking. Där inne kan man äta svensk mat.
Alla dessa nordiska restauranger världen över har en sak gemensamt, förutom köket, de är alla oftast ytterst
stela, tråkiga, tysta och tomma.
Det kanske är helt avsiktligt. De blir på det sättet mer autentiska, mer äkta. De påminner en om alla de magnifika matsalar som fanns förr på svenska stadshotell. Ni kanske minns sådana? Tysta vita hav av dukade bord. I ena hörnet en dyster farbror i kostym med en grogg framför sig. I det andra hörnet en lika tyst och dyster farbror med en likadan halvljummen grogg. Längs borta stod två servitriser i svarta serveringsdräkter med vita servetter över armen. Tystnad rådde. Det enda som hördes var klirret från isbitarna i den andra farbrorns grogg som ännu inte hunnit bli rumsvarm.
Krogen jag hade upptäckt var en, med asiatisk precision genomförd, exakt kopia av matsalen i ett svenskt stadshotell. Stämning, inredning och – det bästa av allt – ett magnifikt smörgåsbord, nästan som på en Finlandsbåt. Jag hade inte sett något sådant på länge, så jag laddade upp rejält på fatet.
Fyra gravallvarliga kinesiska servitörer stod och tittade på mig. Dödstysta.
Efter en stund kom en av dem fram med en vagn på vilken det stod brända och destillerade drycker från Norden
i ishinkar. Deras immiga halsar stack upp. Deras granna etiketter täckta av rimfrost.
Ska det vara en ”Swedish drink” undrades det. Det skulle det.
Absolut inte. Detta var ju en snabb arbetslunch för mig. Fast. Å andra sidan. Förstås. Det är ju i alla fall midsommarafton. Ja, det skulle i så fall vara en mycket liten ”Swedish drink”. Så fick det bli. En mycket liten.
Jag åt mer av den goda maten. Jag var ensam i lokalen. Jag tuggade och trivdes, betraktande de stora fotografierna från Sverige på väggarna. Där var det dans bort i vägen i Siljans-trakten. Där var blonda flickor som solade sig på bohuslänska klippor. Där var ett ung blont par i Norrland som tittade mot framtiden från en höjd, hållande i sina cyklar.
Och där framför mig stod kyparen med de immiga flaskorna igen. Det är ju midsommar bara en gång per år. Så det blev en till, en rejäl.
Jag tyckte lokalen blev allt trevligare. Jag började minnas andra midsommaraftnar i Orienten, då jag tagit fram ömt förvarade sillburkar vars innehåll förvandlats till en gasliknande vätska som pyste ut i den tropiska natten.
Jag mindes knäckebrödspaketet som gömts till midsommar, men som kom fram alldeles själv strax innan, på ryggen av en skara entusiastiska kacker-lackor.
Där stod kyparen igen.
Ja, det blev en tredje, en riktig bamse.
Jag insåg att det inte skulle bli mer arbete den dagen. Det var ju midsommar.
Jag kom ut i den bländande solen. Hettan slog imma på mina glasögon. Skjortan satt som tejpad mot kroppen. Tacksamt kröp jag ner i sängen i mitt svala, luftkonditionerade rum.
Kanske jag drömde om sju vackra flickor i en ring.
Snurrade gjorde det i alla fall.
Visste du att ...
Unikt midsommarfirande
Visste du att midsommarfirandet går tillbaka till tiden långt före kristendomen och har periodvis varit vår allra största högtid? Den svenska midsommarstången är ganska unik för oss, men någon form av firande genomförs i alla våra grannländer.
Här hoppar de över elden
Visste du att årets ljusaste natt firas med brasor i Finland? Dessutom bränner man gärna av ett fyrverkeri. Brasor tänds i Norge, Danmark och de baltiska länderna också, även på många andra håll i Europa ända ner till Baskien. I många länder ska unga män hoppa över elden.
Blommande ormbunkar
Visste du att seden att löva sina hem med björkkvistar och plocka blommor på midsommarafton finns även i Baltikum och Polen? Där ska unga män och kransbeprydda kvinnor gå ut i skogen för att gemensamt leta efter ormbunkens blommor, de lär finnas bara på midsommarnatten. Letandet tar lång tid, kanske hela natten. Om ynglingen återkommer med flickans krans i håret kan de betraktas som förlovade.