Engla på cykeln blev en symbol för frihet

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Kan sorg bli underhållning?

Är sorg underhållande?

Ja, hur ska vi egentligen tänka om lilla Englas begravning som SVT sänder nu på lördag.

När jag var barn var sorg någonting kontrollerat. Det var rödstrimmiga ögon bakom en sky av svart tyll.

Det var handskakningar och mummel. Det var dämpade snyftningar. Det var privat.

Och jag minns hur jag med en nästan längtansfull förvåning granskade tidningsfotografier av sörjande kvinnor i andra länder. Hur de höjde armarna i skyn. Hur de kastade sig raklånga över kistlocket och grät och skrek.

Varför gjorde dom så?

Sedan den dess har jag haft sorgen under ”uppsikt”. En sorts ovetenskaplig koll på vad sorgen ges för utrymme?

Och hur? Vad är det sorgen får hitta på att göra?

Och sorgen har tagit sig allt större friheter, kan jag meddela. Mer svängrum, mer plats. Som en obemärkt gäst har den smygit sig in litet här och där. I dåligt upplysta portar, i gatukorsningar, på trottoarer och vid skumma viadukter.

Överallt där någon har dött en plötslig och orättfärdig död.

Där ligger några blommor.

Där brinner några ljus.

Och det kollektiva sörjandet är inte längre begränsat till några undersåtar som står och begapar en pampigt regisserad statsbegravning.

I dag väljer vi våra egna hjältar.

Vem, vilka och vad som ska sörjas.

Som är värda våra tårar.

Högen av blommor till utrikesminister Anna Lindh.

Talen till frihetskämpen Fadime Sahindal.

Sångerna till sagoberättaren Astrid Lindgren.

Estonia. Tsunamin. Överallt blommor, ljus. Vördnad. Sorg.

Och så nu Engla Höglund och SVT:s direktsända begravning från Stjärnsunds kyrka.

Men här blev det plötsligt tvärnit och kulturgnissel.

”Populism”, säger kritikerna. ”Kladdigt och principlöst”. ”En tragedi som blir en timmes biogråt”. ”Spekulativt och oetiskt”.

Ja, varför just Engla?

”Hon är en symbol för barnens utsatthet och värnlöshet”, motiverar sig ett yrvaket SVT.

Men jag tror att det handlar om något större, ännu starkare värden.

Vi såg ju Engla på bild. En liten flicka som hängde över cykelstyret med fartvind i håret.

Och den magiska bilden tror jag gjorde Engla Höglund, 10, till en symbol för frihet.

En flickas rätt till frihet.

Rätten att cykla hem oskadd från fotbollen.