Saker som vi män borde snacka om
Prostatan, ja. Från början visste jag väl bara att det var något skit som satt i underlivet, inuti på något vis; ett litet organ med oklara uppgifter som man inte gärna talade om för att det var förknippat med slak kuk.
Det är något med manligheten. Den är fantastisk. Men den har sina tabun. Vissa grejer håller man käft om. Fast man kanske borde snacka i stället.
Nej, jag menar inte att man måste gå i terapi för allting, eller upprepa och älta saker som en del kvinnor älskar att göra. Men det är inte bra om man inte kan tala rakt och enkelt om det som är Sveriges vanligaste cancerform, en sjukdom män har, eller förr eller senare kan drabbas av.
Vi har kommit till Kalmar nu. Vi gick bara en och en halv mil i dag, huvudsakligen längs den gamla banvallen från Ljungbyholm. Några av vandrarna har hängt med ett par dagar. Andra gick med bara i går. Det är lite olika varje dag, och man har alltid någon ny person att knalla med och att snacka med. Fyra personer har sagt att de vill gå med hela vägen till Haparanda...
Bara i går fick vi in över 40 000 spänn till Cancerfonden. Gott så, det får gärna bli mer. Pengarna ska användas till forskningen om prostatacancer – och till att höja kunskapen och medvetenheten om sjukdomen.
Det som slår oss nu är att så många vill berätta hur de drabbats. De säger ofta ”det”, lite som en besvärjelse. Men sjukdomen är inte onämnbar:
– Min morfar dog i det...
– Min pappa fick det...
– Jag har haft det länge nu och det är inte så roligt...
– Jag fick det och opererades och jag har fått en annan syn på sakerna nu, jag lever mer intensivt, livet är fint...
– Min man har det...
– Här är ett par hundringar, sa en lastbilskille i går. Jag har själv haft det, för tre år sedan. Men jag fick strålning och det är bättre nu, riktigt bra faktiskt...
Nästa vecka blir promenaden lite tuffare. Enligt planen är det den hårdaste veckan på hela vägen. Vi kommer att gå cirka tre mil om dagen, ända upp till Västervik.
Vandring är en materialsport. Det är fötter, ben, knän och höfter som är materialet. Och eftersom det här inte bara är det jobbigaste vi gjort på länge, utan också det roligaste, så hoppas vi verkligen att vårt material ska hålla.
Aftonbladets