Så avslöjade svenskarna dödslägren

UTSPRIDDA I EUROPA Nazisternas koncentrationsläger fanns utspridda i centrala och östra Europa. Ett av dem var Majdanek, utanför staden Lublin i östra Polen.

För exakt 70 år sedan fick ­världen för första gången se de ohyggliga bilderna från nazisternas dödsläger.

Att dödslägren fanns och att målet var att utrota alla judar ­visste den svenska regeringen ­redan tre år innan – men reagerade inte av rädsla för att reta upp Hitler.

En svensk diplomat, Göran von ­Otter, hade i augusti 1942 fått veta att lägren byggdes och hade kommit igång. Han fick alla information direkt av en SS-officer, som bad ­Sverige slå larm i världen. Men svenska regeringen bad von Otter ligga lågt, ta ­semester och inte prata så mycket om det här, för det var ”känsligt läge för Sverige” som chefen för politiska avdelningen på UD, Staffan Söderblom, formulerade det.

Sverige satt mycket tyst och stilla för 1942 var Hitlers Tyskland som starkast. Våra grannländer Norge och Danmark var ockuperade. Hitler hade inspekterat sina trupper i Paris. Tyska trupper ryckt fram med eld och brand mot Stalingrad. Det var Deutschland über alles.

Vem vill störa då, och bråka? I synnerhet som den svenska exporten av kul­lager och järnmalm gick lysande till Tyskland. 60 procent av landets ­behov rullade fram på svenska lager. ”Intelligent anpassning” var parollen.

Den enda tidning som utan fruktan ­berättade vad som hände var Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Alla andra teg i självpåtagen självcensur. De som försökte berätta sanningen kunde få sina tidningsbuntar stoppade för distribution i Sverige.

Men det fanns andra som vågade och ville publicera allt. I Polen arbetade långt innan den tyska ockupationen en rad svenska storföretag, i synnerhet LM ­Ericsson, Tändsticksaktiebolaget och Asea.

När Polen ockuperades av tyskarna, samarbetade de flesta av dessa svenskar med den polska motstånds­rörelsen. Svenskarna blev motståndskampens viktigaste kurirer för synnerligen känsliga meddelanden från motståndsrörelsens till exilregeringen i London, via Stockholm.

I maj 1942 kom Asea-chefen i Polen, Sven Norrman, till Stockholm med 2 000 fotografiska dokument, bland annat ­bilder från ghettot i Warszawa och dokument från motståndsrörelsen om dödslägren och annat. Några dagar senare ­publicerade BBC nyheten och Daily ­Telegraph hade rubriken ”Tyskarna har mördat 700 000 judar i Polen”.

Ingen kunde tro att det var sant eller att det skulle bli nästan tio gånger så många som mördades och inte bara ­judar. BBC:s nyhet kom givetvis till ­Sverige också.

Mer fakta om vad som verkligen hände i Polen kom ut i världen två månader efter Norrman, genom den legendariske polske motståndsmannen Jan Karski.

Nu visste de flesta ”intelligent anpassade” tidningsredaktionerna i Sverige vad som hände i de ockuperade länderna. Men den självpåtagna munkavlen satt fast.

Den polska exilregeringens dokumentsamling om övergreppen i det ockuperade Polen samlades i en bok - ”Redo­görelse”. Bilderna och vittnesmålen var till stor del utsmugglade av de svenska affärsmännen. Bokförlaget ”Trots Allt” försökte ge ut dokumenten. Boken förbjöds genast av den svenska regeringen. Författaren och journalisten Staffan Thorsell har nyligen utgivit en ytterst ­detaljerad bok, ”Warszawasvenskarna”, där affärsmännens engagemang redo­visas nästan dag för dag ända tills den oundvikliga dagen, då de grips av Gestapo och förs till fängelse i Berlin, där fem av dem döms till döden.

Då griper bland andra kung Gustav V in och vädjar om nåd direkt hos Hitler. Svenskarna avrättning skjuts upp. De hålls som gisslan för att Tysklands allt större behov av svenska strategiska varor ska fortsätta flöda in och i slutet av kriget blev svenskarna viktiga som pant i Heinrich Himmlers försök att få en privat uppgörelse med de allierade.

Sven Norrman hade blivit varnad, han återvände därför inte till Warszawa efter 1942, men hans olyckskamrater hölls kvar i fängelset ända till strax ­före jul 1944. Då hade redan ­Normandie invaderats, de ­allierade var på väg i väster och öster mot Berlin. Fem månader senare var kriget slut. Warszawa låg i ruiner, men nu återvände omedelbart Aseas Sven Norrman, tändsticksdirektören Alvar Möller och LM Ericssons Sigge Häggberg. De var med om att bygga upp Warszawa igen från grunden.

Visste du att ...

Officerare talar med människor i Warszawaghettot.

... Norrman var först in?

Visste du att Aseas Sven Norrman, tack vare sina kontakter med den polska motståndsrörelsen, som första utomstående vittne kunde komma in i ghettot i Warszawa där han tog bilder och rapporterade om de 400 000 instängda människornas helvete?

… vi exporterade till 1944?

Jacob Wallenberg åkte till Nazityskland hela 17 gånger under kriget.

Visste du att den svenska exporten till Tyskland fortsatte ända till oktober 1944? Industrimannen Jacob Wallenberg var 17 gånger i Tyskland ­under kriget och skickligt lyckades balansera mellan nazisternas och de allierades intressen.

Sven Hedin hälsar på Hermann Göring.

… Hedin åt nazistmiddag?

Visste du att, samtidigt som de svenska affärsmännen fördes till fängelset i Berlin, satt upptäcktsresande Sven Hedin och åt middag med nazistledare i Berlin. I en intervju i Stockholms-Tidningen säger han sig ­vara säker på att ”Ryssland skulle knäckas i sommar.”

Följ ämnen i artikeln