Jag stjäl och det har jag inte alls dåligt samvete för
Jag stjäl. Jag har stulit av människor jag älskar och respekterar. Jag har stulit av rika, men även av sådana som förmodligen skulle behöva en slant till mat och hyra. Jag stjäl, men jag har svårt att känna riktigt dåligt samvete.
Under 35 års tid har jag utan överdrift spenderat mer än en halv miljon kronor på vinyl- och cd-skivor. Räknar vi dessutom in alla konsertbiljetter, dvd-filmer, kassettband, t-shirts och annat så handlar det snarare om en miljon. Jag har hållit musikindustrin under armarna i hela mitt liv. Nu räcker det. It"s payback time.
Det handlar så klart om mp3-filer och musik på
nätet. Den som slaviskt
följer dessa spalter har
förhoppningsvis registrerat att jag är vad som brukar kallas "musikintresserad".
Om man är "musikintresserad" och någorlunda digital hamnar man förr eller senare inför möjligheten att utan kostnad ladda ner musik från nätet. Några knapptryck, några sekunders väntan och vips har man både de senaste hitsen och de gamla låtarna som man aldrig trodde man skulle få höra igen.
"Fish song" med Nitty Gritty Dirt Band, till exempel. Jag har haft den på vinyl sedan 1974 men knappast spelat den sedan dess. Därför var det ett ljuvligt återseende när den strömmade genom bredbandet och in i datorns musikprogram. Oj, så lätt det gick. Resten kom som ett rinnande vatten: OC Smith, Lucinda Williams, Billy Bragg och tillåme gamla goda Mountain.
Framför allt laddade jag hem enstaka kanonlåtar med medi-okra artister som jag knappast skulle överväga att köpa en hel cd av. "You"re so vain" med Carly Simon är ett typexempel. Att jag laddar ner några låtar innebär dock inte att jag slutat köpa skivor, vilket skivindustrin tror. Tvärtom, snarare. Återupptäckten av "Fish song" ledde till att jag köpte en samlingsplatta för 200 spänn.
En musik-cd kostar nånstans mellan 160 och 200 kronor, beroende på var i landet man köper den. En förpackning med 50 inspelningsbara cd kostar en dryg hundring. Själva hårdvaran kostar alltså bara ett par spänn. Den insikten gör knappast att förståelsen för skivbranschens prisnivåer ökar. Det är åt skogen för dyrt att köpa musik-cd.
Skivindustrin hävdar att mp3 är en katastrof. Därför slåss de med advokater och klor för att sätta dit oss. Mångmiljonstämningarna haglar. Senaste strategin är att utveckla mjukvara som går in i våra datorer och förstör stulna musikfiler. Och den stackare som laddar ner Madonnas senaste möts av en gallskrikande sångerska som undrar "vad i helvete har du för dig!!?" Musikindustrin (och Madonna) bekräftar myten om sin egen krasshet. Jag är inte imponerad av metoderna.
Mp3-utvecklingen går inte att stoppa. Därför är skivbranschens bästa chans att röka fredspipa med oss och komma överens om ett vettigt sätt att sälja musik över nätet. Jag skulle kunna tänka mig att betala för att bekvämligheten att ladda hem enstaka låtar. Jag betalar dessutom gärna mer till gamla fattiga artister utan skivkontrakt, men inte en spänn till Madonna. Hon kan gott ha det.