Plötsligt blev den hemlöse mänsklig
Ett hav av duvor på ett förortstorg. En tältsäng. Ett glas apelsinsaft.
Flödet av vardagsbilder, de kunde nästan lika gärna komma från vilket nätburet bildalbum som helst, vilken vardag som helst. Om det inte vore för att tältsängen stod i ett bergsrum. Eller bilderna på julklappar, en röd leksaksbil och en mjukisapa – om man dröjer sig kvar med blicken ser man att de är fotograferade från utsidan av ett skyltfönster.
Den som tagit bilderna heter Costel och är 24 år. Tillsammans med sin hustru och deras son på nio månader kuskar de runt mellan tillfälliga rum och husvagnar. Att fotografera sin vardag, och förmedla sin bild av Göteborg, är det första verkliga jobb han haft i Sverige.
Det är Göteborgs Räddningsmission som har gett fem hemlösa – Peder, Sixten, Jasmin, Costel och Tommy – uppdraget att fotografera under veckorna före jul.
Hemlösheten ökar. 34 000 människor uppges nu sakna egen bostad. 4 500 av dessa är akut hemlösa: sover på härbärgen, campingplatser eller under bar himmel.
411 barn vräktes under året som gått. Det finns siffror och det finns människor. De hör ihop, även om man inte alltid kan tro det.
På sju år har antalet hemlösa nästan fördubblats. En tredjedel av de hemlösa är föräldrar till minderåriga. Orsaken, menar Socialstyrelsen, är en ökande fattigdom. Och en tuffare bostadsmarknad.
Men det finns samtidigt en annan paradox i förhållandet mellan siffror och människor: Ju fler hemlösa, desto osynligare tycks de bli. Exakt när var det tiggarna flöt in i Stockholms stadsbild? Jag minns att det spreds berättelser om tiggarligor, och plötsligt tyckte sig alla veta: Tiggarna tillhör den organiserade brottsligheten. Det var smidigast så.
Och det är i den kontexten, siffror och människor, avhumanisering, osynlighet, som bilderna ska ses. Genom sina bilder, sin blick, förvandlas Costel från hemlös till människa, från objekt till subjekt.
I all sin enkelhet är det ganska omskakande bilder. Inte bara för att de visar det ständiga kringflackandet, sökandet efter en plats att sova, offentliga toaletter, spårvagnar, köpcentrum.
Det mest avväpnande är vanligheten i bilderna. Sixten som smygfotar en kvinna som viner förbi på rullstol, oskärpa i bilden. I bakgrunden syns julhandel. Och så bildtexten: ”full fart”. Den mycket enkla humorn i detta. Personligheten. Och, ja, mänskligheten.
Costel, den 24-årige mannen med det nio månader gamla barnet, fotograferar en nattlig motorväg.
Siffror och människor, med betoning på det senare.
En annan bild av Stockholm
Det är inte bara i Göteborg man gett hemlösa i uppdrag att skildra sin vardag. I dag har utställningen ”För en mänskligare stad” premiär på Fotografiska museet i Stockholm, med bilder från några av stadens alla hem‧lösa. En prima orsak för alla välbeställda stockholmare att röra på fläsket igen efter julaftonens excesser.
En annan bild av Göteborg
För den som inte orkar ‧röra på julfläsket, eller som helt enkelt inte vill åka till en storstad, alternativt sitter ‧insnöad på ett SJ-tåg, kan man se Costas och de fyra andra göteborgarnas bilder på www.enannanbildavgbg.se.