Överklassens revolution knackar inte på din dörr
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-06-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Maria-Pia, Agneta och Ebba Witt. Det låter som tre trallande jäntor på en hembygdsfestival i Dalsland. Men det är KUG.
Nej, jag är inte plump på danska. KUG är inte en kroppsdel, det står för Kvinnor Utan Gränser.
Och Kvinnor Utan Gränser, för er som brukar låna hem en video från de där undanskymda hyllorna då och då, är inte en ny, spännande titel hos den lokala uthyraren. KUG är ett feministiskt nätverk. Eller, ännu finare, ett feministiskt nätverk för feministiska nätverk. Alla feministiska nätverks moder.
Det finns, ”på kvinnors vis, ingen ledare” i KUG. Det vet vi därför att Maria-Pia Boëthius, KUG:s ledare, talat om det i en artikel. Ebba Witt-Brattström och Agneta Stark, KUG:s två andra ledare, håller säkert med.
Hursomhelst, de gamla stödstrumporna är ”gränslöst förbannade”. Och jag fick tänka ett tag innan jag kom på vad det påminde mig om.
Det påminde mig om Röd knogkultur.
Det var i Kjell Alinges och Janne Forssells Hemma hos-program i radio som Röd knogkultur fanns. Det var 70-tal och på Sveriges Radio hade man stormöten och övade ideologisk renlärighet. Kjell har aldrig varit så bra på sådant där. Han har liksom ett finger ute hela tiden. Inte i luften. Inte för att peka. Mera för att peta i samtidens mjukdelar.
Så bland alla sketcher blev det en om överklasskillen som går på ideologisk kurs och knackar på arbetarnas dörrar för att sälja den stencilerade tidskriften Röd knogkultur.
Lagerarbetaren som öppnar dörren med sina dasslockshänder begriper inte riktigt det där med den ”kapitalistiska hydrans slemdrypande tentakler”. Visst super förmannen på lagret, men någon kapitalistiskt slemdrypande tentakel är han inte.
Då, när dörren slår igen, blir överklassrevolutionären arg. Gränslöst förbannad. ”Schiiiit”, utbrister han långt fram i munnen. Hur ska man kunna göra revolution när de dumma arbetarna inte fattar något?
Maria-Pia tänker inte ägna sommaren åt att knacka dörr hos arbetarna. Hon ska ”vandra i Alperna” istället. Östermalmsrevolutionärerna behöver inte längre kompromissa med sin livsstil när stencileringsapparaterna ersatts av webbsidor. De kan skötas på distans.
Och lika bra är det, för något har KUG lärt sig av misslyckandet med Röd knogkultur: folket, som aldrig fattar hur förtryckta de är av ”manliga och mögliga maktstrukturer”, kan man strunta i. Det är kollegerna i de tjattrande överklasserna som man måste nå. De avgör vad som ska stå i tidningarna och sägas i talarstolarna.
För revolutionen betyder undersköterskor och lagerarbetare lika lite som en hembygdsfestival i Dalsland.
Det vill säga inte ett schiiiit.