El-Haj gjorde politikens kardinalfel – men S låtsas som det regnar
Att lägga partinålen på hyllan för en kväll av ideologisk frihet kommer inte ses med blida ögon i något parti.
Det som Jamal El-Haj påstår att han gjorde när han gick på den omdebatterade palestinakonferensen i våras.
Det är alltid fascinerande att se hur politiker med många års erfarenhet plötsligt inte förstår hur politiken fungerar.
Milt uttryckt så hänger Jamal El-Hajs framtid i Socialdemokraterna på en skör tråd. Tråden består av två delar.
Den ena är hans väljarstöd och förankring i de palestinska och pro-palestinska väljargrupperna i Malmö.
Den andra är partiets förmåga (eller oförmåga) att hitta någon annan som kan samla samma väljargrupper.
Partiet har sedan i våras hållit sig på avstånd från El-Haj.
Visst har partiledaren Magdalena Andersson försvarat honom när påhoppen blivit alltför skadliga för partiet. Som i en riksdagsdebatt i höstas när Ulf Kristersson använde honom som ett exempel på att det finns terror-romantiker inom Socialdemokraterna. En uppmärksammad ordväxling mellan de två partiledarna följde. Men förutom när det har drabbat partiet, har El-Haj fått klara sig själv. Och det går inte så bra.
Under den senaste veckan har El-Haj gjort något av en förklaringsturné. Han har försökt att förklara varför han, trots varningar och trots avrådan från partiet gick på den där konferensen i Malmö i maj.
Några argument har varit riktigt svaga, som att han kunde se konferenshallen hemifrån. Andra har varit mer begripliga, att det handlar om – inte bara hans egen – utan även hans mammas dröm om ett fritt Palestina. Både i SVT:s Aktuellt och i en intervju i DN sa han att han inte hade kunnat se sin mamma i ögonen om han valt att inte delta.
Det är alltid fascinerande att se hur politiker med många års erfarenhet plötsligt inte förstår hur politiken fungerar.
Jamal El-Haj har begått ett av politikens kardinalfel – han har vägt en annan lojalitet över lojaliteten mot partiet. Dessutom med helt öppna ögon. Han visste vad som förväntades av honom som socialdemokratisk riskdagsledamot, men valde att prioritera andra lojaliteter.
Nu kanske detta låter hårt. Många människor har massor med lojaliteter – till sina barn, sina föräldrar, partners, vänner, arbetsgivare, föreningar och så vidare. Hamnar två av dessa intressen i konflikt står det de flesta fritt att göra sin prioritering. Så är inte fallet när man är politiker.
Om man som folkvald politiker går emot sitt partis uppmaningar som Jamal El-Haj gjorde, då får det konsekvenser.
Eller har det verkligen blivit några konsekvenser för El-Haj, förutom att han fått lämna sin plats i utrikesutskottet?
Det är här det blir komplicerat för Socialdemokraterna. Jamal El-Haj är viktigare för Socialdemokraterna än vad de kanske önskar. Han drar väljare i en viktig grupp i Malmö där det inte ens är självklart att man går och röstar. Helt uppenbart är partiet osäkra på om de kan släppa El-Haj, men ändå behålla stödet hos hans väljare.
Jamal El-Haj har gjort det svårare för sig själv den senaste veckan, men än har partiet uppenbarligen inte kommit på en bättre lösning än att låtsas som att han inte finns och inte säger något.