Anmärkningsvärt att så lite gjordes
Lola Svensson, politiskt ansvarig för barn i Sigtuna, ägnade gårdagen åt att ”göra insatser”, oklart dock vilka.
Att kommunen möjligen har begått katastrofala misstag rörande de mördade pojkarna föresvävade henne däremot inte.
Två barn slutar plötsligt att komma till skola och dagis utan att de ansvariga reagerar nämnvärt. En månad senare hittas de två pojkarna döda, möjligen mördade av sin mamma.
Jag vet, få saker är så lätta som att utkräva ansvar och ställa politiker och myndigheter mot väggen när det ohyggliga har inträffat.
De hade ingen kristallkula att titta i, jag har inte hela bilden klar för mig.
Men det är onekligen anmärkningsvärt att så lite gjordes då pojkarna inte dök upp i skola och dagis efter sommarlovet.
Det är ett tecken så gott som något på att någonting är fel i familjen, men så vitt vi vet inskränkte sig efterforskningarna till något slappt samtal till ena barnets pappa.
Ja, vi har ju även läraren som slog larm till socialen. Men där verkar tjänstemännen ha somnat om.
Allt detta borde rimligen få Lola Svensson att fundera en smula. Hon är socialdemokratisk ordförande i individ- och familjeomsorgsnämnden. Hon är också ordförande i ett antal andra nämnder och har varit politiker länge.
Jag ringde henne i går. Det blev ett märkligt samtal.
Hon visade sig vara för upptagen med att ”trycka på knappar” för att reflektera över kommunens eventuella ansvar.
”Trycka på knappar” betyder i detta fall att ”göra insatser” för vuxna och barn på berörd skola och dagis. Vad för insatser? Det visste hon inte så noga. Det vet skolchefen.
En sak visste hon dock: ingen utreder om denna katastrof hade kunnat förhindras.
Har myndigheter skyldighet att undersöka varför ett barn inte kommer tillbaka till dagis?
– Förskolan är en frivillig verksamhet, svarade hon.
Vad menar du med det?
– Att förskolan är frivillig.
Så där höll vi på. Hur ser lagen ut? ”Jag måste återvända till lagboken innan jag kan svara”, sa Svensson.
Jag vet ju inte heller utan ringde en jurist på skolverket.
Skollagen, fick jag lära mig, säger att personal på skolor och förskolor måste ha ett nära samarbete med föräldrar. Och socialtjänstlagen är tydlig med att det finns en skyldighet att anmäla misstänkta missförhållanden.
Så, Lola Svensson, om du läser detta, nu vet du.
Jag säger inte att Sigtuna, ett välskött, pittoreskt samhälle norr om Stockholm, som till skillnad mot majoriteten av Sveriges kommuner är anständigt nog att ta emot ensamkommande flyktingbarn, har gjort fel. Det får framtiden utvisa. Jag säger inte heller att politiker ska kunna rabbla paragrafer på beställning.
Men de har all anledning att reda ut vad som har hänt. Dels för att undersöka om misstag begåtts, dels för att lära sig något inför framtiden.
Bryggan vid Munkholmen ligger ett par kilometer från kommunhuset med sina politiker och tjänstemän.
Det var här de två pojkarna hittades döda i söndags kväll. Nu, ett drygt dygn senare, har polisen tagit bort avspärrningarna. Det är tyst och ödsligt. Några blommor och nedbrunna ljus.
Jag står vid strandkanten och försöker frigöra mig från misstanken att kommunen ryckte på axlarna åt att två barn till en afrikansk mamma aldrig kom tillbaka till skolan.