Strax över 30 och lätt förstenade av Restylane

Står och lyfter på tomaterna i grönsakshyllan när en B-kändisbekant from the good old days går förbi.

Inte trodde man då att den farliga pudelrockaren som höll hennes hand på mingelfesterna skulle få skriva den officiella låten till fotbolls-VM. Jaja.

Hon pratar högt med systern och försöker samtidigt balansera sin tvååring på rätt sida kundvagnen. Hinner precis be en stilla bön om ett intakt pokerfejs före första kindpussen landar på min kind: ”Hej Ann, det var inte i går.”

Och där har ju hon en poäng, men den ser inte jag.

Allt jag ser är hennes onaturligt uppblåsta läppar som försöker säga mig någonting – oklart vad. Botoxen hypnotiserar mig. Förminskar mig.

Det är som den där scenen i”Rädda Nemo” då den rödhåriga tjejen med tågräls­tandställningen lutar sig fram för att titta på fiskarna i akvariet. Hur hon närmar sig glaset skrattande och till slut formateras till en enda stor, skräckinjagande mun som paralyserar allt och alla.

– Akta där gubben!

Sonen har tagit sikte på ett Eiffeltorns-högt specialerbjudande och min bekant ursäktar sig och hastar vidare på långa ben.

Äntligen kan jag pusta ut. Hon åt inte upp mig.

Jag sätter mig på mitt gamla favoritfik och tar en kaffe. Här är det som det alltid har varit. Sofforna är fläckiga efter år av kaffespillande. Det spelar ingen roll att man inte får röka. Sunket sitter i väggarna. Ränderna går aldrig ur.

I trygg miljö. Ändå känner jag mig märkligt uppjagad.

Mina jämngamla väninnor har börjat småle. Och det beror inte på att dom har blivit muntrare med åren – det är restylanet. Strax över 30 och lätt förstenade. ”I förberedande syfte.”

Först size zero och nu age zero. Var ska det sluta? Varför ens födas.

Till och med i Hollywood verkar man vara i chock efter den senaste skandalen. 18-åriga ”Glee”-stjärnan Charice Pempengo smygfilmades när hon sprutade in dubbla botoxinjektioner på Belos klinik. När filmen kom ut på nätet försvarade hon sig med att hon ville se ”fräsch ut framför kameran”.

Nu är det inte bara gäddhängs-årskrisande kvinnor som skenar i jakten på evig ungdom. En ny generation tonåringar och twentysomethings tror att dom inte bara kan fördröja åldrandet utan faktiskt förhindra det helt. Och så länge det finns dollars så kommer det att finnas kirurger som håller i kniven.

Så kommer äntligen J.

Hon slår sig ner med ett onaturligt vitt leende, ”Vet du, jag har funderat på att göra läpparna. Jag har alltid velat ha en överläpp.”

Melankoliskt tittar jag ut genom det immiga fönstret. Det finns ingenting jag kan göra. Jag har förlorat ännu en vän till ankfolket.

Följ ämnen i artikeln